www.omkonst.com:
Informella tvetydigheter
Carl-Fredrik Ekström, Galerie Aronowitsch, 2/9 - 4/10 2006
Matthias Reinmuth, Galleri Olsson, 31/8 - 24/9 2006
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
Den informella konsten nådde sin höjdpunkt för ett femtiotal år sedan, men har sedan dess återkommande intresserat nya generationer konstnärer. Då konstriktningen mer är ett förhållningssätt än en stil, kan det dock vara svårt att avgränsa vad som är "informell konst". Med viss reservation skulle man ändå kunna påstå att både Carl-Fredrik Ekström och Matthias Reinmuth arbetar i en informell anda.

Carl-Fredrik Ekström, Galerie Aronowitsch
Egentligen är Ekströms nuvarande utställningen en fullt logisk förlängning av den förra i februari 2003, på samma galleri. Då liksom nu arbetar han med mycket förenklade linjeslingor, ett slags garnnystan av färg, som tillsammans med olika amorfa färgfläckar skapar rytmiska mönster på de vita dukarna. De figurativa inslagen är vaga, om ens skönjbara, och formerna kan möjligen tolkas som stiliserade leksaker. Den tolkningen känns dock mindre intressant då Ekströms intentioner mer verkar vara att åstadkomma ett slags musikaliska nonfigurationer. Han ljudar sig fram över duken, sökande nya formmässiga konstellationer. En linje rimmar med en annan, och de sparsmakade konstruktionerna sätts i gungning.
     Det är dock en riskfylld balansakt Ekström ger sig på; ett enda felsteg och bilderna riskerar att förlora sin kraft. När däremot allt stämmer tycks de elektrifierade av handens rytmiska vandring över duken.

Matthias Reinmuth, Galleri Olsson
Den tyske konstnären Matthias Reinmuth (f 1974) presenteras för första gången i Stockholm med en svit målningar som tycks inspirerade av både hans lärare Georg Baselitz och av samtida naiv figuration.
     Det är ett virilt måleri som visas, med möjligen väl potenta övertoner. De föreställande inslagen känns därför i sammanhanget välmotiverade med sin subversiva humor; deras desarmerande verkan på kraftmåleriet är välbehövlig.
     Reinmuths förälskelse i färgen som materia är mycket påtaglig och ganska sällsynt i dagens unga måleri. Stundtals leder dock hans strävan efter en tidstypisk bildmässig mångfald snarast till ikonografisk kakofoni. Detta är möjligen också hans syfte, men i de kompositioner där en tydligare renodling skett, och där de annars så frekventa action painting-inslagen fått stå tillbaka, glimmar det till av en mer särpräglad personlighet. Reinmuths lyriska sida är i sig själv tillräckligt intressant, med en ton som är mer unik än den något nivellerande samplingsteknik som vi så ofta ser på dagens konstscen.

Stockholm 2006-09-13 © Leif Mattsson


 


 

 

 


"Apollo" 100 x 100 cm, akryl © Carl fredrik Ekström


"Sturm und Drang" O.P.D 2006, 68 x 68 cm
© Matthias Reinmuth

   
Galleri Olsson | Omkonsts startsida

KOMMENTERA ARTIKELN (endast redaktionen kan läsa ditt inlägg)
Namn (frivilligt):
E-post (om svar önskas):  
Här kan du lämna synpunkter på artikeln
till redaktionen: