www.omkonst.com:
Min roll i din kropp
Lucian Freud, Louisiana, Humlebæk, Danmark, 28/9 2007 – 27/1 2008
Text: Susanna Slöör

"Head of a Young Irishman"
1999, 47 x 36,8 cm © Lucian Freud

 

"Sleeping Head"
1979-80, 40,3 x 50,4 cm © Lucian Freud

Lucian Freud beskriver sitt sätt att skildra människan - i porträtten av ansikten och nakna kroppar - som skådespeleri. Målaren ”spelar” den andre och skapar utifrån sin förståelse av livet en mötesplats för dem båda i bilden. Någon av Freuds modeller har sagt att när målningen väl var färdig och de många sittningarna var över kändes det som att slungas ut ur paradiset. Kanske kan man tolka den upplevelsen som ett tillstånd där den absoluta gemenskapen rådde och gränsen mellan duet och jaget tillfälligt upplöstes. I så fall ges en fruktbar ingång till Lucian Freuds tidlösa måleri.

Genom urvalet av verk till den omfattande utställningen på Louisiana har man valt att framhäva skildringen av ansiktet framför kroppen. Det insiktsfulla sökandet efter ett gemensamt liv och det psykologiskt inträngande draget kanske förstärks, jag har inget att jämföra med. Detta är första gången jag möter Freud, sonson till psykoanalysens fader, i en sådan storskalig satsning.
      Utställningens urval hjälper dock till att revidera uppfattningen om denna begåvade målare, som anses vara den kanske främste idag inom det figurativa måleriet. Om jag tidigare förknippat Freud med att skapa kropp, kött och hud så påträngande att man till och med känner lukten, så framhävs nu även ett mer imaginärt drag. I reproduktionerna framgår dessutom inte vilken sällsynt begåvad och finstämd valörmålare han är. Att Freud prisar 1700-tals målaren Chardin överraskar inte när man står inför verken.

(Detalj)

"The painter's mother"
1982-4, 105,4 x 127,6 cm © Lucian Freud

Vanligen är det alltför lätt att hamna i tankegångar kring avbildning när ett måleri som Lucian Freuds diskuteras. Traditionen att tala om avbildning och representation är lång och tyvärr sällsynt anfrätt av klåpare, ofta teoretiker med tveksamma insikter om vad en bild kan innehålla och förmedla. Idag lever vi tyvärr i en tid befolkad av många konstskribenter hämtade ur denna skara som distanserat utifrån en förbestämd teoretiserande ram söker forma upplevelsen av bilden. Följden blir att det inlevelsefulla och i stunden uppmärksamma, närvarande seendet hämmas eller snarare aldrig utvecklas. Jag vill därför råda till att inte ”läsa” Lucian Freud utifrån vanligt förekommande och alltför förutbestämmande rambildningar kring exempelvis kön, identitet och en objektifierande blick. Om bilden endast används till att placera ett historiserande och kontextualiserande raster över blir den meningslös – som bild. Man hamnar långt från det ”paradis” som tecknas ovan.

"Eli and David",
2005-06, 56 x 46 cm © Lucian Freud

"Naked girl with egg"
1980-81, 75 x 60,5 cm © Lucian Freud

Åttiofemårige Lucian Freud tillhör den generation av brittiska målare som ibland brukar föras samman under rubriken ”The School of London”. Till den kan räknas Francis Bacon, Frank Auerbach och Leon Kossoff. Gemensamt för dessa konstnärer, och även för en annan av Louisianas ”huskonstnärer”, Alberto Giacometti, är ett ständigt sökande efter att upphäva distinktionen mellan ett yttre och ett inre, mellan kropp och själ. Över huvud taget finns hos dem en strävan att överbrygga åtskiljande men egentligen tankemässigt konstruerade avgrunder.

"Head of girl"
1975-6, 50,8 x 40,6 cm © Lucian Freud

"Man in a sports shirt"
1982-3, 50,9x40,7 cm © Lucian Freud

Ett liv förstås och utvecklas genom att man ständigt drar slutsatser om abstrakta kvaliteter, som känslor, karaktär, skönhet, moral, sanning och förnuft, ofta utifrån ”konkreta” sinnesförnimmelser – i hög grad av vad vi ser. Vad kan man då ta del av genom att betrakta Lucian Freuds samspel med sina vänner, barn och älskarinnor – hur han ”spelar” dem. De närgångna studierna av nakna kroppar och ansikten i sitt levande ständigt pågående förfall har tillförts ett ”gift”, menar han. Upplösningen och förfallet blir nödvändigt för att beskriva det levande. Livets gradvisa utplåning, väljs kanske för att påvisa att jaget förstår den andre först nära sin egen självupplösning. Den nakna kvinnokroppen i Freuds öga är inget objekt - inget som begärs – utan blir det ändliga i mig som jag kanske först når genom dig. Subtila kvaliteter som tillhör den som älskar - och bilden tillhör dem.

Stockholm 2007-10-01 © Susanna Slöör

Louisiana, Danmark | Omkonsts startsida


 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text