www.omkonst.com:
Handla först och tänka sen
David Shrigley, "Everything must have a name", Malmö Konsthall, 8/9 - 4/11 2007
Text: Nicolas Hansson

skriv ut denna text

Jag minns ett uttalande av David Shrigley i en intervju för några år sedan där han menade att det blir som det blir, resultatet blir inte bättre för att jag försöker göra om ett verk fler gånger. Denna halvfärdiga och hafsiga känsla för hantverket kan ibland vara befriande. Och egentligen kanske man inte ska tala om hantverk, för det är precis raka motsatsen. Det är en estetik där spontaniteten sätts i första rummet. Man handlar först och tänker efter sedan. Det är enklare att rita fula kryp än vackra människor. Det blir en buljong av kärnfullhet där det fula är vackert, våld och perversitet skildras på ett ömsint sätt.
      Han beskriver aldrig någonting helt och hållet, det är fragment och små statements. Det är som om han medvetet undanhåller information för vårt eget bästa så att vi själva kan fylla i, eller bara fnissa och skaka på huvudet och gå vidare. Bäst är han när ord och bild inte riktigt stämmer överens. Då uppstår friktion och det skapas nya vettlösa sammanhang.

Så roligt är det inte heller, egentligen. Jovisst är det humor, men man skrattar inte ihjäl sig och det är inte heller meningen. Istället är det den höga graden av igenkännande som är så uppiggande. I humorns många ansikten ingår också det fula, det sorgliga och det fatala. Det är dessa ingredienser som Shrigley är fenomenal på att använda.

Trots en mycket välgjord utställning, konstruerad i ett labyrintiskt system, är jag är inte helt övertygad om att Shrigley presenteras bäst i en konsthall. Jag trivs bäst med Shrigley i en bok eller film där det enkla och frustrerande får råda. Just i film känns det som Shrigley kommer till sin absoluta rätt på grund av den perceptuella rörligheten, men även av att humorn och temperamentet kommer fram, får liv och nafsar besökaren i benet.
      Trots detta är det en utställning som är svår att inte tycka om. Man går fram och tillbaka, är halvt förvirrad men tappar aldrig spåret helt. Plötsligt träffar jag på någon bekant att småprata med. Vi följs åt en stund och kommenterar det vi ser. Det är småputtrigt och trevligt men på det stora hela kanske inte så mycket mer.

Malmö 2007-09-15 © Nicolas Hansson


 


 

 

 


© David Shrigley


© David Shrigley


© David Shrigley

   
Malmö Konsthall | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com