www.omkonst.com:
Maman, Franco och den åttonde skorstenen
”Wanås 2007”: Louise Bourgeois, Fernando Sánchez Castillo och
Jan Svenungsson
Text: Nicolas Hansson

"Wanås 2007" är en njutning av utmanande möten. Det är paradoxalt, sensibelt och ett frikostigt uppvisande av det skulpturala begreppet.

"Maman", Louise Bourgeois, (brons, marmor, stål) 1999
Courtesy of the Artist and Cheim & Read, New York.

Spindeln är en tvetydig och mytologisk varelse i många kulturer. För somliga symboliserar den lycka, visdom och kreativitet, men för andra är den liktydig med svekfullhet och död. Hos spindeln förenas insikterna om både liv och död, där de inte är varandras motsatser utan två beteckningar för en ständig process som pågår inom oss alla. Där står hon nu, Louise Bourgeois spindel ”Maman”, i Wanåsparken med sina tio ägg i marmor och verkar vara beredd att gå till offensiven.
      Det är ingen överdrift att påstå att Bourgeois är en av 1900-talets förnyare av skulpturkonsten. Utforskandet av kroppslighet och rumslighet handlar i hennes fall om ett nytt sätt att skapa mening. Bortom det spektakulära i storlek och omfång hos ”Maman” finns en utmanande skörhet och skönhet, samt ett uppror mot det orörliga. Bourgeois är med sin skulpturkonst en befriare av vanemässiga tankeknutar och förmår oss att förnimma svårfattliga känslor.

"Pacto de Madrid", 2003
Fernando Sánchez Castillo

"Rainbow Warrior", 2003
Fernando Sánchez Castillo

Den stora överraskningen i ”Wanås 2007” är spanjoren Fernando Sánchez Castillo. Han är en av de spanska samtida som med konkret och verklig botten rannsakar fascismen. Med sin skarpa blick och känsla för absurditeter för han det skulpturala i en egen riktning. Inte sällan är det med humor och hetta han tar sig an det politiska och mänskliga förtrycket. Ett utmärkt exempel finns utanför Wanås konsthall i form av en väldig grop där ”El Pacto de Madrid”, en staty med Franco till häst, skönjs i hålet, inte i sin helhet utan endast i delar. Är statyn på väg att grävas ner eller grävas upp? Och framförallt vad gör Franco i snapphanebygden? Det är underhållande och hisnande. Men det väcker också tankar om statyns estetiska egenskaper och dess styrka genom historien.
      Hänsynslöst vacker och oinskränkt är den datorstyrda fontänen ”Rainbow Warrior” i dammen framför 1400-tals slottet. Tekniken är hämtad från de vattenkanoner som polisen använder vid kravaller och massdemonstrationer. Detta verk på denna plats där det upproriska samsas med tradition och historia är en ren fullträff.

© Jan Svenungsson

Den svenske konstnären Jan Svenungsson är också på plats för att bygga ytterligare en av sina skorstensskulpturer, närmare bestämt den åttonde i ordningen. Det är ett långtgående projekt där varje ny skorsten ska byggas en meter högre än den förra. I sitt milda vansinne och orimliga upplägg väcker det tankar om vår värld och dess ständiga behov av framsteg och tillväxt. Hur långt kan vi gå, finns det en bortre gräns? När, var och hur ska detta sluta? Det gäller vårt konsumtionssamhälle såväl som Svenungssons skorstenar.

Årets startfält på Wanås är ypperligt sammansatt och förmår att utmana och entusiasmera. Där finns utrymme för konstens förmåga att vända upp och ner på föreställningar och att aldrig väja för det ibland krävande samtida uttrycket. Wanås vinner också på att arbeta med ett mindre antal konstnärer som tillåts ta sats och breda ut sig ordentligt. Det är en plats fylld av paradoxer där det mest otänkbara och oväntade har en förmåga att mötas och skapa eftertanke.

Malmö 2007-06-20 © Nicolas Hansson

Wanås | Omkonsts startsida


 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text