Bronstunga moln pressar sig genom rostfria bord. De väller ut ovanpå och under ett hål i möbeln och där i skarven gör det ordentligt ont. Molnen blir fort kropp men Lone Larsen har redan tidigare haft en utställning där bylsiga kroppar interagerar med bord: Corpus på Dunkers kulturhus år 2006. Här rör hon sig bort från den igenkännbara människan men inte från det organiska.
      Lone Larsen är mest känd i södra Sverige, har en bakgrund som sjuksköterska och en karriär som skulptör och har därmed alltid arbetat genom att vidröra. Precis detsamma vill hon att betraktaren ska göra i mötet med hennes verk. Handen far längs med molnen, de är tjorviga. Bulor, bölder och knölar. Mer hundbajs än moln. Traditionella skönhetsbegrepp intresserar henne inte, däremot har hon en passion för materialet. Bronssjoken är nästan demonstrativt handgjorda och ställda i våldsam kontrast mot de maskinella borden. Lone Larsens moln är svårplacerade i tiden, de åldras inte så snabbt men verkar heller aldrig riktigt nya.

Skulpturerna ackompanjeras av målningar, kallade "Poem", där materialet också är vägledande. Oljefärgen har främst behandlats som massa och duttats på metall. Återigen sker ett möte mellan något bångstyrigt och perfektionen i rostfritt stål. Med sina färgklickar suggererar Lone Larsen fram ett grenverk men hon är inte speciellt upptagen av det vackra som väl avvägda färgklanger kan ge. Då är det mer givande att känna in sig i formerna och associera vidare, till lavar som växer ovanpå en sten eller till träd man ser när man ligger på marken och tittar upp bland molnen…

Lone Larsen presenterar en sammanhållen och sinnlig utställning. Hennes materialkunskap och intresse för oväntade möten ger verken liv. Installationen känns säker och full av taktila upplevelser men något låst i upprepningen och det tidlösa anslaget. Förvisso rör det sig om abstraktioner, eviga saker som moln och serier av verk, men sammanställningen skulle vinna på större variation. Det skulle också vara skönare om färgen i målningarna fick visa vad den kan åstadkomma som kulör. Överlag bjuds alltför lite förförelse, men de fysiska anslagen räcker en god bit.

Stockholm 2008-09-08 © Magdalena Dziurlikowska

"Moln", brons, blästrat rostfritt stål © Lone Larsen

"Poem", olja på rostfritt stål, 2008 © Lone Larsen