www.omkonst.com:
Pappas nya frus mamma hade träben
Gerard Byrne, "Form of Abstraction", Galleri Nordenhake, Stockholm, 10/10 - 16/11 
Text: Björn Larsson

skriv ut denna text

I filmen *ZAN–T185 (som representerade Irland på Venedigbiennalen 2007) återger Gerard Byrne en handfull intervjuer ifrån 1973 med män och kvinnor som befinner sig i början av en karriär som skådespelare inom filmindustrin. Från början publicerade i tryckt form i Andy Warhols magasin Interview, återupplivas alltså intervjuerna som filmade rekonstruktioner av vad som hände vid intervjutillfället.
Här kan man till exempel se en tolkning av en intervju med Errol Flynns dotter, som vid tillfället ganska nyligen hade börjat jobba som stuntkvinna, och som berättar om hur det var när hon upptäckte att hennes berömda pappas nya frus mamma hade träben. 

Hur gick det då till när bildkonsten tilldelades uppgiften att problematisera de olika konstdisciplinernas konstitution och tillvägagångssätt kan man fråga sig? Ja det verkar som att konstnärer alltid har gillat att plocka isär saker helt enkelt (och sätta ihop dem på ett nytt sätt), och under de senaste femton åren har också filmindustrin (långfilm, filmbolag, manus, skådespelare, regissör, kändisintervju) råkat ut för denna behandling. Det kanske mest kända exemplet är Douglas Gordon's verk 24-Hour Psycho som ju är Alfred Hitchcocks berömda film körd i slow-motion. 

I Bonniers Konsthalls utställning Mot tiden, för ett år sedan, visades ett annat verk av Byrne – en video (1984 and Beyond) baserad på en diskussion publicerad i Playboy 1963 mellan flera framstående science fiction författare som diskuterar hur världen skulle komma att se ut efter 1984. Den gången tyckte flera kritiker att en del av behållningen låg i författarnas uppenbara oförmåga att se in i framtiden. Och kanske är det roligt att se någon gissa fel, men samtidigt är det nog så att Byrnes rekonstruerade intervjuer ur teater- och filmvärlden handlar om något mer än att spåra felaktiga prognoser.  

De blivande skådespelarna i *ZAN–T185 blev aldrig framgångsrika (och de teaterspecifika gesterna och uppvärmningsövningarna hos skådespelarna som gestaltar dem blir därmed dubbelt teatrala). Vad handlar det då om? I ett filmindustrisammanhang känns det som att de här berättelserna stiger upp som blodtörstiga monster ur ett helveteshål som kallas mediaskugga (Byrne hittade dem i ett teaterarkiv). Kanske skulle man kunna beskriva verket som en kontemplation över medias besatthet av ”det som är på gång nu”, eller är det helt enkelt ett försök att ge det historiska dokumentet en andra chans? Varken fiktion eller dokumentär är *ZAN–T185 tankekrökande och knasig – och detsamma gäller fotografierna i den övriga delen av utställningen som utgår ifrån teoribildningar och scenanvisningar av Bertold Brecht och Samuel Beckett.

Stockholm 2008-10-15 © Björn Larsson


 


 

 

 


*ZAN -T185 r.1: (Interview) v.1, no. 4 - v.2, no. 6, 19 (1969 -Feb. 1972); (Andy Warhol's (Interview) v.2, no. 21 - v.3, no. 9. 2007
Single channel HD projection


8.29 pm, The Jury chamber, from Twelve Angry Men. Andrews Lane Theatre, Dublin, 2001, 2003 Design by Catherine Sanki.
"In a way, this is almost formula theatre: put a group of people under stress in an enclosed space, and let them strip each other down. Done as well as it is here, there's a lot more to it." Gerry Colgan, Irish Times, Thursday, 8th of November, 2001.
1999 – ongoing
Selenium toned silver gelatin print
53.1 x 63.1 x 3.2 cm


*ZAN -T185 r.1: (Interview) v.1, no. 4 - v.2, no. 6, 19 (1969 -Feb. 1972); (Andy Warhol's (Interview) v.2, no. 21 - v.3, no. 9 . 2007
Single channel HD projection

   
Galerie Nordenhake | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com