www.omkonst.com:
En manisk kärlek
Love Dahlstedt, ”The lack of ability”, Susanne Pettersson Gallery, Stockholm, 27/3 – 19/4 2008
Text: Magdalena Dziurlikowska

skriv ut denna text

Det är inte synd om tecknarna längre. Från att ha stått i måleriets skugga har blyerts och tusch vunnit mark. Jag tänker på Jockum Nordström förstås, men även många andra. Fredrik Hofwander som fick Beckers konstnärsstipendium 2007 för sin glasklara vardagsmystik. Jenny Granlunds kokande mönster, Oskar Korsárs läskiga barn, eller varför inte gräva där man står? Omkonsts egen bok ”Tillståndet i konsten” har ett omslag av Ragnar Persson.

Love Dahlstedt, 28 år, debuterar med andra ord i ett gynnsamt men krävande klimat. Han tecknar stort och detaljrikt och följer trenden. Motiven är hämtade från vardagens barn- och ungdomsår, även där är han i gott sällskap. Innan Dahlstedt började med penna och papper på allvar var han graffittifrälst i Norrköping. ”Tonår vid Good Year” är en hälsning till en populär vägg och till en tid som han återskapar med vemod och småplock. Just melankolin och finkänsligheten för allt det lilla löper som en skir tråd genom de gråmjuka ytorna. Bilderna är fyllda av fnas: tuggummi under adidassulan, trassliga grässtrån och pilliga klistermärken. Blicken får gå på upptäcktsfärd och följa en svåröverskådlig karta. Gradvis påträffas objekt från ett övervintrat då. En karikerad Michael Jackson som tidningen MADs frontman i ”Bristen på förmåga. För alltid”, en gondol i ”Efter Europa”, och mycket, mycket mer. Steg för steg vinner betraktaren minnet åter och de svunna världarna för några decennier sedan träder fram.

En manisk förkärlek för materialens taktila kvaliteter hjälper den försjunkna känslan på traven. Tyg, päls, trä och tapet har alla fått en nitisk behandling i ”The Butcher” eller ”Skata på juldag”. Det är ömsint. Det som saknas är kontraster. Ge mig ett andetag i svart och vitt. Något som bryter den tjocka gråheten och de milda schatteringarnas jämna puls. Mitt i det bitterljuvt återkallade 80- och 90-talet kommer jag också på mig själv att längta bort och bli nyfiken på hur Dahlstedt ska fortsätta. Teckningen ”Simulerad feber. Snake Mountain” bryter sig loss med surrealism, osäkrad rumsuppfattning och lakoniska beskärningar. Än finns nya världar att utforska.

Stockholm 2008-04-03 © Magdalena Dziurlikowska


 


 

 

 


© Love Dahlstedt


© Love Dahlstedt

   
S P Gallery | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com