www.omkonst.com:
Spelets väsen i det slutna rummet
Anette H Flensburg, Galleri Andersson Sandström, Stockholm, 13/11 – 19/12 2008
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text

”Förvandlingen till bild försätter oss inte bara till en annan värld. Förvisso pågår spelet i en annan, i sig sluten värld. Men när det nu är en bild, så har den så att säga funnit sitt eget mått och mäter sig inte efter något, som ligger utanför detta.” (Hans-Georg Gadamer)

Ur betraktarens synvinkel skulle måleriets (den platta ytans) historia de senaste 100 åren kunna beskrivas utifrån dess olika roller: först som fönster eller tittskåp, sedan som objekt eller ”verklighet” och slutligen som spegel. Idag när måleriets bestämning visavi andra uttryck och inom sig självt knappast intresserar någon lever rollerna parallellt och sammanflätat. Men kanske kan man tala något om en renässans för tittskåpet under senare år. Världarna som vi ser in i är ofta konstruktioner, med element hämtade från andra medier vanligen fotografi. Karin Mamma Andersson, Carl Hammoud, Kristina Jansson och Yngve Rådberg bjuder gärna in betraktaren att blicka in i sina kuriösa scenrum. Danska Anette H Flensburg är ett annat exempel. När hon fäller den fjärde väggen till sina tittskåp röjs rum utan skala och definierad utsträckning. ”Walls of paper” heter sviten som visas på Galleri Andersson Sandström. I Stockholm har man tidigare kunnat se Flensburgs måleri i samband med Carnegie Art Award. Hon var pristagare 2004 och nominerad 2008.

I Anette H Flensburgs målningar saknar rummen invånare. Där finns en stol utplacerad, men den hjälper knappast till att förklara skalan. Vi kan lika gärna blicka in i dockskåpet, datorns imaginära spelvärld eller mot en teaterscen vars kulisser lurar ögat ut i en diffus oändlighet. Förvrängande speglar eller andra reflektorer får väggar, fönster och utsikter att förlora sansen. Hennes teknik gör att bilderna när de skalas ned får något av fotografiets eller datorutskriftens ytliga pregnans. Kanske skulle man önska något som bröt mot penselns systematiskt svala registrerande, där varje drag ges samma betydelse. Men jag antar att det är den illusoriska leken med låtsasvärldar som är i centrum och då faller kanske den invändningen. Behållningen ligger i de övergångslösa förskjutningarna, där en veckad vägg kan tolkas som en ridå i en hotellfoajé eller som en fumligt tillklippt tygbit dekorerande skokartongen.     Filosofen Hans-Georg Gadamer i citatet ovan talar om att konsten alltid är en egen kunskapsform även när den refererar till något utanför. Konsten förändrar inte, den framställer istället alltid sitt eget väsen. Tankegången känns särskilt relevant när man ställs inför de tittskåp som dagens målare låter vilseleda en med.  

Stockholm 2008-11-20 © Susanna Slöör


 


 

 

 


"Utan titel 3I", 120 x 180 cm
© Anette H Flensburg


"Utan titel 5", 80 x 120 cm
© Anette H Flensburg


"Utan titel", 80 x 120 cm
© Anette H Flensburg

 

   
Galleri Andersson Sandström | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com