www.omkonst.com:
En maskin som gör konsten
Joseph Kosuth, Den 1:a på Moderna: "Kosuth och Warhol", samt nyförvärvet Freedom and Belief
Moderna Museet, 1/6 - 31/10 2008
Text: Björn Larsson

skriv ut denna text

Knappast någon som arbetar konstnärligt idag, vare sig det rör sig om idébaserat arbete eller en mer traditionell romantisk/modernistisk praktik, kan bortse ifrån den konceptuella konstens idéer om vad konsten är. Allting kan vara en del av ett konceptuellt verk och därför kan också allting vara konst. Idén blir en maskin som gör konsten, skrev Sol LeWitt i sina ”Paragraphs on Conceptual arts” från 1967. Men fyrtio år senare, när vi upplever ett överflöd av visuellt och formalistiskt medelmåttig konst som är försedd med fullständigt funktionella teoretiska underbyggnader, låter citatet mer som en trollformel än som en befriande möjlighet.

Det är svårt att stå upp emot bildkonstvärldens krav på intellektualism och formalitet med bara en idé som utgångspunkt, men konceptkonsten har en egen bakdörr, och den teoretiskt bevandrade konstnären (till exempel den som uppehållit sig alltför länge på stranden och gjort en överdrift av det slags opretentiösa pysslande som strandflanören kallar tidsfördriv), använder gärna sina akademiska poäng i filosofi som kvalitetsmärke när verket visar sig vara mindre lyckat utifrån rent visuella och formalistiska kriterier. På så vis kan man säga att den textstyrda konceptkonsten har förstärkt tendensen som säger att texten överordnas det visuella. I konceptkonstens helvete fungerar konstverken som bokryggarna i bibliotekets hyllor; de har inget estetiskt värde i sig själva utan finns bara där för att locka in kulturkonsumenten i en filosofiskt ämnad diskussion.
      Samtidigt är det ett bra arv ifrån konceptkonsten att konstnärerna idag, i Sol LeWitts och Robert Smithsons efterföljd, ofta själva skriver den teoretiska underbyggnaden till sina verk. I samma stund som verket finns, finns också verkets idé, och då finns inte samma behov av en utomstående, mer teoretiskt eller textmässigt bevandrad person, som i efterhand träder in och upptäcker verkets dolda och ”latenta” betydelser.

Joseph Kosuths ”Konsten efter filosofin” (1966) brukar räknas som konceptkonstens grundläggande manifest och var och en som upplever hans 1: a på Moderna utställning ”Ett utbyte” kan inte ta miste på att det är idén och konceptet som är verkets viktigaste aspekt. Eller rättare sagt idéerna. ”Ett utbyte” består av fyra delar; ”One and Three Shadows” av Kosuth, ett Warholcitat presenterat av Kosuth, en skuggmålning av Warhol och ett porträtt av Kosuth som Warhol gjort, och det är ingen överdrift att påstå att de fyras konstteoretiska innebörder, hänsyftningar till antik och modern mytologi och intertextuella inbördes relationer öppnar upp för en mängd tolkningsmöjligheter. Missa inte heller den nyförvärvade ”Freedom and Belief” av Joseph Kosuth; två citat av August Strindberg och Selma Lagerlöf, som är en rekonstruktion av ett verk Joseph Kosuth visade i samband med Kulturhuvudstadsåret 1998.

Stockholm 2008-06-11 © Björn Larsson


 


 

 

 


Joseph Kosuth, "En och tre skuggor", 1965
Monterat fotografi och skugga
The Andy Warhol Museum, Pittsburgh


Andy Warhol, "Joseph Kosuth", 1974
© Andy Warhol Foundation for the Visual Arts/ARS, New York/BUS 2008


Joseph Kosuth, "Freedom and Belief"

   
Moderna Museet | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com