www.omkonst.com:
Beröra tiden
Marianne Lindberg De Geer, Galerie Bel'Art, Stockholm, 30/8 – 25/9 2008
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text

Vad är det som gör dubbelporträtten av make och son så intressanta? Vad är det som får Marianne Lindberg De Geers framsmekta hakor och kinder så levande trots omvägen över fotografiet som förlaga? Jag är ingen vän av målares och tecknares djupdykningar i familjealbumet i allmänhet. Alltför sällan omformuleras dessa till engagerande skildringar även för en utanförstående. Oftast stannar det vid kopistens koketterande referenser till kollektiva minnen. Sällan bjuder fotografiet dessutom rent tekniskt den vidarebearbetade bilden på ett tillräckligt djup. I Lindberg De Geers fall kompenseras fotots fadda ytmässighet av att hon känner sina näras minsta anletsdrag så väl. Att makens utseende är så allom bekant har hon naturligtvis också nytta av.

Teckningssviten efter foton eller montage av foton gör nedslag över tiden. Det blir smärtsamt uppenbart hur obönhörligt bilden av barnet förändras under ett begränsat antal år. Den vuxnes karaktär mildras i takt med att fårorna djupnar, dock inte lika drastiskt i jämförelse. Även om bevisen säkert finns i förlagorna, att sonen helt naturligt lånar faderns drag och gör till sina, så anar man den närståendes förundran. En förstärkning av en näsvinkel eller volym får karaktärerna att skifta plats och tiden sätts ur spel. Vad förändras och vem blir kvar? Utställningen är ett sympatiskt och lågmält reflekterande bidrag till Marianne Lindberg De Geers ständigt pågående projekt ”Jag tänker på mig själv” med tillägget ”också” i det här fallet.

Stockholm 2008-09-15 © Susanna Slöör


 


 

 

 


"I am thinking of myself - too", 54x74 cm, 2007
© Marianne Lindberg De Geer


"I am thinking of myself - too", 54x74 cm, 2007
© Marianne Lindberg De Geer

   
Galerie Bel'Art | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com