www.omkonst.com:
Akta dig för satans garn
Jockum Nordström, Galleri Magnus Karlsson, Stockholm, 22/5 – 29/6 2008
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text

”Den höga traven med tummade papper, skrivna med kulspets på allt blekare ark, allt mer hoptryckta, allt mer hoppackade ju längre ner man kom under den väldiga tyngden av resten.”
(Mircea Cartarescu ur Orbitór: Kroppen)

Minns ni upplevelsen av att se filmen och samtidigt häpna över hur exakt den kalkerat dina inre bilder som boken, förlagan, löst ut. Oftast råder motsatsen: nya bilder läggs över dina fragila skapelser. Men så uppstår det där ögonblicket när allt på ett omärkligt vis stämmer. Inför Jockum Nordströms nya utställning på Galleri Magnus Karlsson erfar jag en liknande eufori, fast här väcker särskilt skulpturerna boken till liv.
       Förortens betonghus har klivit ur teckningarna och manifesterat sig i kartong. Och jag förflyttas till drömvärlden på Stefan cel Mare, gatan med det sterila flervåningshuset och utsikten över Bukarest, den rumänske författaren Mircea Cartarescus svunna barndomsvärld och hela universum. Porten till hissmaskinsschaktet för direkt till helvetet för allt skapande. Med det tjocka manuskriptet under armen tar han hissen till Herman, filosofen högst upp i huset. Rummet är fyllt av lump och aska, efter förbrukad kunskap, samt en storslagen målning med Monsú Desiderios ruinlandskap.

Jockum Nordström brukar beskriva sig själv som pojken som aldrig slutade teckna. Det vittnar om en obruten förbindelse till barndomens sällsamma vävar, där dröm och fantasi slingrar mellan verklighetens betonggrå varp, lik den man finner hos Cartarescu. Hela minnesbygget framträder här än klarare då ”varpen” frilagts i kartongskulpturerna. Genom dessa objekt silar teckningar och collage igenom som tankar och inre bilder mot den råa ytan. Förortens och miljonkomplexens dolda liv spirar bakom alla anonyma öppningar. Människans inre logik och skönhetslängtan lägger till liv, där sådant saknas.
       Jockums slitna kartongbitar, med spår av kulspetspennan, som kanske tillhört ”traven av tummade papper”, väcker såväl känslor av förfrämligande som hemtamhet. Detta fåfängliga överbryggande mellan tillvarons olika avgrunder, mellan det drömda och det glömda, skulle kunna var det ”satans garn” som Nordström hänvisar till i titeln. Det skulle också kunna syfta på det mödosamma arbetet att ur traven av refuserat material finna den exakta gesten. Här lyckas han utomordentligt väl.

Stockholm 2008-05-28 © Susanna Slöör


 


 

 

 


"Mig finner ingen, jag finner ingen", 2008
© Jockum Nordström


"Amatörer som arbetskraft", 2007
© Jockum Nordström


"Amatörer som arbetskraft" (detalj), 2007
© Jockum Nordström

   
Galleri Magnus Karlsson | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com