www.omkonst.com:
Att nå sin inre skugga
Tommy Östmar, Galleri Olsson, 8/11 – 14/12 2008 samt
Thielska Galleriet, 8/11 2008 – 18/1 2009
Text: Susanna Slöör
"Robot", olja på duk
© Tommy Östmar
  "Rörelse kring Jimminy Cricket", olja på duk
© Tommy Östmar

Idag vet man att vi endast genom att se kan lära oss hur en rörelse eller ett handgrepp ska utföras. Synintrycken översätts och görs begripliga för vårt motoriska system. Sinnena och kroppen interagerar, även om vi sedan förbättrar förståelsen för rörelsen då vi själva utför den.
      Men som de flesta bittert erfarit hjälper det ändå inte att enbart titta på för att lära sig att dansa tango, spela fiol eller teckna. Den motoriska upplevelsen av rörelsen ger en återkoppling som lär synen hur den ska se för att bättre förstå vad den ser. Växelbruket fortsätter kontinuerligt; det vet varje skulptör, tecknare och målare. Tommy Östmar (1934-2007) visste det bättre än många. Utforskandet av denna återkopplingsprocedur verkar ha varit en synnerligen viktig drivkraft i hans konstnärskap.

"Mask", tusch och kol © Tommy Östmar   "Kvinna", kulspetsteckning © Tommy Östmar

På Galleri Olsson ges en introduktion till de olika facetterna av Tommy Östmars verksamhet. Fortsättningen följer på Thielska Galleriet. De båda minnesutställningarna är inte retrospektiva, utan representerar ett mindre och större utsnitt ur de senaste årens produktion. På Thielska framhäver hängningen i de olika rummen grupper av teman och tekniker som Tommy Östmar arbetade med: robotarna, krokierna i kulspets, kvinnomålningarna, tuschteckningarna ackompanjerade av skulpturerna. Jag fascineras oupphörligen av den avspända exakthet som varje snitt med pennan eller penseln åstadkommit. Hörselminnen av flyhänta och utmanande fäktscener väcks till liv. Tommy Östmars mentala klinga viner genom luften. Den skiljer, klyver och markerar med en avundsvärd precision och enkelhet. Ta exempelvis det minsta robotporträttet längst ned i korridoren. Kan det bli enklare och mer tydligt än så?

Tommy Östmar beskrev själv sitt tecknande som ett trancetillstånd där teckningen blir vad den blir. Men för att nå den avundsvärda friheten krävs ett långt liv av kontroll och övning. Jämför med musikern, dansaren eller bågskytten. För att lyckosamt släppa taget om strängen krävs en precision som endast den fulländande förbindelsen mellan öga och hand förmår åstadkomma. I det ögonblicket existerar inte det vi normalt sett kallar tanken som ett självständigt fenomen. Båda utställningarna lyfter fram denna fullständigt befriade men utsökt kontrollerade inre process som verkade vara så viktig för Tommy Östmar. Teckningar, målningar och skulpturer är inte blott ting, utan representerar ett temperaments frysta gester efter den närmast rituella och inlevelsefulla akt som pågått i ateljén.

"Kvinna", olja på duk © Tommy Östmar

 

"Kvinna", tuschteckning © Tommy Östmar

I Bror Hjorths sena teckningar av lejon och tigrar i bur är det inte längre djuret som stirrar mot oss utan Bror själv. Något liknande kan sägas om Tommy Östmars kvinnobilder. För fjättrad i den främmande finner man sig själv och lär sig successivt urskilja den ständigt pågående rörelse som tecknar ens liv. Jag låter mig gärna berusas av insikten att ingenting på djupet kan forcera den erfarenheten. Man får lära sig att förtjäna det man ser. Inte alla konstnärer når en sista häftig blomstring utifrån detta perspektiv. För Tommy Östmars del bidrog säkert den omvittnat nästan andaktsfulla förväntan inför dagens kommande arbete: ”Jag har bokat modell.”

Stockholm 2008-11-12 © Susanna Slöör

Thielska Galleriet | Galleri Olsson | Omkonsts startsida


 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text