www.omkonst.com:
Enkelhetens konstnär
Ivar Arosenius, Göteborgs konstmuseum, 26/9 2009 – 10/1 2010
Text: Ulf Ljungberg

Om hundra år hos konsthandlaren, 1908
Tusch på papper
Göteborgs konstmuseum

Självporträtt, 1902
Akvarell, 21,5 x 15,3 cm
Göteborgs konstmuseum

När konstnären Cindy Sherman skulle ta emot Hasselbladspriset för år 1999 i Göteborg blev hon överförtjust i Ivar Arosenius bilder. Kanske berodde det på likheten mellan Cindys eget rollspel och den svenska konstnärens sätt att skildra människan i sin konst.

Ivar Arosenius fick sitt genombrott året 1908, 30 år gammal. Under sitt korta liv var han väldigt produktiv och hans bildskapande väcker stort intresse hundra år efter hans död. Göteborgs Konstmuseum har lyckats låna in en stor mängd av Arosenius bilder som aldrig tidigare visats. Utställningen indelas i sju teman: konstnärsliv, självporträtt, hem och familj, Venus och Bacchus, himmel och helvete, sagomotiv, samhällskritik och satir. Bilderna är ofta detaljrika och små till formaten, vanligtvis utförda i akvarell. Men Arosenius använde också andra tekniker, som tempera, tusch och olja. Till Arosenius verk hör inte minst de humoristiska bilder han bidrog med till skämttidningarna Strix och Söndags-Nisse, populära kring sekelskiftet.

Utställningen ryms i ett rektangulärt rum på bottenvåningen som vetter mot konstmuseets östra sida. Mitt i utställningshallen finner man en uppbyggd oktagon med fyra ingångar. Väggarnas insidor är himmelsblå och på golvet ligger en klarröd heltäckande ryamatta. I detta inre runda rum, som omsluts av två vikta väggmontrar, hänger självporträtten. Sett ovanifrån bildar montrarna formen av ett öga med oktagonen som ögats iris. Utställningsarkitekturen framhäver Arosenius allvarsamma och intensiva blick. Det allvaret måste ha varit förutsättningen för den självdistans, ironi och humor som tydligt präglar hans bilder.

Självporträtt med blödande hjärta, 1903
Blyerts och akvarell, 20,6 x 12,2 cm,
Göteborgs konstmuseum

  Kärleksdrömmar
Akvarell, 24 x 27,7 cm
Göteborgs konstmuseum

Carl Wilhelmson och Rikard Bergh var Arosenius lärare. Erfarenheterna som dessa förmedlade, tillsammans med Arosenius utpräglade bildminne och sättet att förhålla sig till naturen, stakade ut hans konstnärliga väg. Så här beskrev Arosenius för vännen, arkitekten Ernst Spolén, sin syn på konst:
”Fattar du inte att konst arbetas fram ur de livsbilder, minnesbilder, rörelsebilder, naturbilder och annat som vi först har upplevt och genomlevt och sen bevarat i minnet för att leva med dem, spela och leka med dem och slutligen arbeta fram dem till levande konst. Enkelt som fan, eller hur? Konst är inte så konstigt som du inbillar dig.”
    Arosenius mästerskap låg i att avstå från komplicerade effekter. Bilderna på dottern ”Lillan” och sagomotiven är ömsinta, kärleksfulla och visar på denna enkelhet. Det är inte svårt att i dessa bilder avläsa den inre frid som slutligen präglade den sista tiden i livet. Ivar Arosenius avled i januari 1909 i sitt hem i Älvängen.

Göteborg 2009-11-18 © Ulf Ljungberg

Göteborgs konstmuseum | Omkonsts startsida


 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text