"Tillsammans" är den dubbeltydiga titeln. Mette och Richard lever nämligen tillsammans och här kastas vi rakt in i familjelivet, eller snarare in i en fantasi om deras relation. Bilden av familjen Björnberg-Johansson handlar om fria själars rörlighet; det är mycket cirkussällskap, zigenare, gycklare eller upptäcktsresande över de samlade verken.
      Tillsammans står även för att båda konstnärerna ställer ut på samma plats, separata verk sida vid sida, men också ihop. Som fusionen i den gemensamma installationen "Gränsland". I den samsas aparta föremål i ett slags slagfält; kanske kärlekens slagfält? Miniatyrsoldater, ett par jättestövlar, en liten fågel som sitter på ett leksaksgevär. Mycket symbolik förstås, men är det verkligen nödvändigt att tolka in så mycket?
      Richard Johansson tycker inte det. Han får impulser av verkliga händelser, lustfyllda som tragiska, men låter dem inte urarta till djupa analyser. Flyktiga reflektioner leder till absurda fantasier, sen är det inte mer med det. I en lättillgänglig sommarutställning fungerar förhållningssättet utomordentligt; konsten underhåller, förundrar och gläder utan pretentiösa krav på mörka undertoner.

Men visst finns där ett visst mått av allvar bakom den lekfulla och ibland lite glassiga ytan. Konstigt vore det annars. Björnbergs verk "Kvicksilverblänk" är på samma gång förföriskt och otäckt. En liten vask helt enkelt, men med en silverblank droppe som bubblar upp ur avloppet. En naturens hämnd, ett bakslag av miljöförstöringens effekter. Likaså "Svavelsång". En vacker skulptur, men osar den inte lite av främmande och farliga ämnen?