www.omkonst.com:
Romantik med förhinder
Carl Boutard, Angelika Knäpper Gallery, Stockholm, 15/1 – 15/2 2009
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
 
© Carl Boutard 2008
Är det enbart en slump att man för tillfället kan se ett flertal Stockholmsutställningar med postromantiska förtecken? Ylva Ogland (Brandstrom), Lars Nilsson (Milliken) samt Carl Boutard (Angelika Knäpper Gallery) ansluter alla, men med olika infallsvinklar, till den för bara några år sedan så ringaktade, för att inte säga föraktade, romantiken.

Om jag inte känt till Carl Boutards födelseår (1975) skulle jag förmodligen efter ett hastigt ögonkast placerat hans skulpturer i tidsmässig anslutning till förrförra sekelskiftet 1800/1900. Fokuseringen på det organiskt växande, på vortexformen samt på det antropomorfa skapar en direkt förbindelselänk mellan honom och det sena 1800-talets jugendrörelse. Exempelvis skulle flera av bronsskulpturerna mycket väl kunna finna sig tillrätta som en del i Gaudís arkitektoniska mästerverk "La Sagrada Família".
     Men Boutard gör alltför medvetna avsteg i formbehandlingen för att helt kunna inplaceras i en postjugendstil. Särskilt tydligt är detta i träskulpturerna där assemblagetekniken


 


 

 

 

redovisas på ett mycket öppnare sätt än i bronserna. Arbetsprocessens mentala cykler avspeglas i träformernas bergochdalbaneslingrande sträckning, samtidigt som de humoristiska infallen, brotten och sidospåren på ett tydligt sätt för in skulpturerna i ett traditionskritiskt 2000-tal. Boutard ansluter således både till romantiken och romantikens ständiga motpol - dada.
     Följaktligen framstår Boutards verk, och särskilt då träskulpturerna, mer som humoristiskt lekfulla än som romantiskt anspända, vilket också väsentligen skiljer dem från Lars Nilssons eller Ylva Oglands verk.

Stockholm 2009-01-27 © Leif Mattsson


Angelika Knäpper Gallery | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com