www.omkonst.com:
Sex bilder av Lenin
"Dalí, Dalí med Francesco Vezzoli", Moderna Museet, Stockholm, 19/9 2009 – 17/1 2010
Text: Björn Larsson

skriv ut denna text

Salvador Dalí framför "Wilhelm Tells gåta", 1973

Salvador Dalí "Narcissus Metamorphos", 1937

Med 2000-talets diskussion om konstnärskap, kändisskap och kommersialism som ingång, och med Andy Warhols genreöverskridningar som inspiration, gör den italienske konstnären Francesco Vezzoli ett allvarligt försök att kasta nytt ljus på den gamle provokatören Salvador Dalís konstnärliga gärning. Visst finns det likheter mellan Dalí och Warhol; båda var goda mediestrateger, båda älskade att frottera sig med kändisar och celebriteter och båda drevs av en stark vilja att överföra sina bästa idéer till ständigt nya genrer och områden.

Ändå är det nog mer som skiljer än som förenar. Dalí gör en egen parfym, egna exklusiva smycken, skriver operalibretton och skapar scenografi åt Hitchcook. Hans mål är att skriva sitt namn på allt som kommer i hans väg, men det slutar ofta med att han blir en del av det medium han medverkar i. Warhol däremot skapade nya konstnärliga rum när han började flytta gränserna mellan reklam och konst, mellan konst och showbusiness och mellan konst och affärsverksamhet. När Warhol började göra sina TV-program och sitt magasin Interview var de inte konst, men de blev det så småningom. Konstbegreppet förändrades, och hans eget arbete var en del av det som fick förändringen till stånd.

Självklart är jämförelsen orättvis. Som tillhörande en helt annan generation hade Dalí ingen egen analys av TV- och filmbolagens ekonomiska och produktionsmässiga standarder och han insåg aldrig att det först och främst är branschen och det branschspecifika, inte konstnären, som bestämmer konstverkets/varans innehåll. Med vaxad mustasch


 


 

 

 

och uppspärrade ögon – som en korsning mellan en magiker och Valfrid Lindeman – blir han en förutsägbar recycle-leverantör av idéer och visioner hämtade ifrån hans egna surrealistmålningar från 1930-talet. Några av de målningarna är med här. Självklart tillhör de utställningens höjdpunkter; till exempel ”Sleep” och ”Six Images of Lenin on a Grand Piano”.

Vezzolis reklamfilm om den ickeexisterande parfymen Greed, och porträtten av prinsessan Caroline av Monaco som drottning Kristina och som Greta Garbo (i filmrollen som samma drottning Kristina), är effektiva speglingar av kopplingen mellan monarkin, kändisskapet, media och reklam. Det är aktuellt, tänkvärt och provocerande, och eftersom Vezzoli är italienare handlar den här utställningen på sätt och vis lika mycket om den politiska och mediala situationen i Italien idag.

Stockholm 2009-09-23 © Björn Larsson


Francesco Vezzoli, "Greed", 2008


Moderna Museet | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com