www.omkonst.com:
What a wonderful world
Göteborgs Internationella Konstbiennal 2009, "What a wonderful world", 5/9 – 15/11 2009
Text: Ulf Ljungberg

skriv ut denna text
Candice Breitz Working Class Hero (A Portrait of John Lennon) (2006) Installationsbild: Bawag Foundation, Vienna, 2006
Foto: Alex Fahl Courtesy: Candice Breitz & Jay Jopling / White Cube

Jag kommer in i Röda Stens stora konsthall där alla fönster är täckta och allt klätt i svart. Tjugofem ansikten möter mig på separata filmdukar och sjunger John Lennons ”Working class hero” i detta enorma rum med imponerande akustik. Den sydafrikanske konstnärinnan Candice Breitz har filmat och synkroniserat rösterna (sången är hämtad från Lennons första soloalbum ”John Lennon/Plastic Ono Band”, 1970). Man kan se hoppet lysa i de tjugofem sjungande fansens ögon, den framtidstro och hoppfullhet som Lennon även förmedlade med sin oförglömliga ”Imagine”.

Temat på utställningen är att människan själv måste skapa sin framtid, medvetet eller omedvetet. De deltagande konstnärerna påvisar, företrädesvis i videoinstallationer, både det svarta och det vita i vår värld. Jag söker vidare efter visioner och försöker låta bli, om det går, att vandra baklänges in i framtiden med blicken fäst mot det förflutna.

På bottenvåningen i Röda Stens Konsthall finns en bokberättelse ”Diggers and Dreamers” som på ett levande sätt gestaltar arkitektoniska framtidsvisioner, presenterade som fotografier. Den svenske konstnären Love Enqvist söker i motsats till den strängt modernistiskt rationella arkitekturen ett alternativt förhållningssätt - en arkitektur med själ, personlighet, liv, rörelse, energi och vitalitet. Arkitekten S. Calatrava uttryckte vad detta skulle kunna vara på ett träffande sätt: "Everything is based on man, but in man's complexity, the sacred exists." Enqvist säger själv i sin inledande text på utställningen att berättelserna i ”Diggers and Dreamers” påminner oss om att den inre världen är beroende av varje ögonblick.

Utställningen pågår även i Stadsmuseet, Stadsbiblioteket, Konstmuseet, Konsthallen och Galleri Box. Videokonsten dominerar och tyvärr saknar jag måleriets och teckningskonstens möjligheter att gestalta konstnärens inre visioner. Ett undantag är den norske konstnären Hariton Pushwagners inspirerande tuschteckningar från åren mellan 1969-1975, vilka visas på Stadsbiblioteket.
      På Stadsmuseet bjuds besökaren på en konstnär som presenterar hela åtta filmdukar på fyra väggar i ett heltäckande svart rum. Vi är cirka 20-30 personer i rummet, gripna av den indiske konstnären Amar Kanwars berättelse om olika människoöden, med engelsk text, meditativ musik och bilder av vävkonst, teckning, natur, attentat, terror, arkitektur och foton på människor. Kanwar skapar av detta en förståelse för hur orsak och verkan bildar en helhet. Svart och vitt hör ihop.

I samtal med curatorn Johan Pousette säger han att utställningen inte hade varit möjlig att genomföra om det inte funnits ett stort ideellt intresse från volontärer. Men Pousette understryker att om biennalen ska få en kontinuitet kan man inte i längden bygga verksamheten på ideella krafter.

Göteborg 2009-09-08 © Ulf Ljungberg


 


 

 

 


Love Enqvist Ivan’s House – Open City från Diggers & Dreamers (2005–2009) Konstbok
Text & foto: Love Enqvist


Pushwagner Soft City (1969-1975) Teckning Courtesy: Pushwagner Soft City (1969-1975)


Amar Kanwar The Lightning Testimonies (2007) Installationsbild: Galerie Marian Goodman, Paris Foto: Katrin Guntershausen Courtesy: Amar Kanwar & Galerie Marian Goodman, Paris


William Kentridge What Will Come (has already come) (2007) Installationsbild Courtesy: William Kentridge & Marian Goodman Gallery


Göteborgs Internationella Konstbiennal | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com