www.omkonst.com:
Bärande en fisk på huvudet
Endre Nemes, Thielska Galleriet, Stockholm, 7/11 2009 – 10/1 2010
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
"Man bärande en fisk på huvudet",
ca 1940 © Endre Nemes
"Minnesmärke", 1936
© Endre Nemes
"Mannen med paraply, mitten 1940-talet
© Endre Nemes

I Endre Nemes (1909-1985) värld är symbolen vad den representerar. En man som bär en fisk på sitt huvud får i det sammanhanget en märklig innebörd. Fiskarna dyker upp i teckning efter teckning, de fyller hela kroppen eller ger ansiktet ett trefaldigt seende. Fisken som silversnabbt ilar genom vatten, hal och ständigt beredd på flykt saknar den en fast punkt i tillvaron. Fisken torde vara den nervösa rörelsen, själva flykten som genomsyrade konstnärens liv.
     Nemes föddes på gränsen mellan Slovakien och Ungern, en plats under upplösning. Traditioner, språk och religioner gick på kollisionskurs i ett Europa som hann explodera två gånger innan han slutligen fick fäste i Sverige, via Finland och Norge, mitt under brinnande krig. Några sista självande år fram till 1938 kunde han uppleva den kulturella friheten som genomsyrade Prag i skuggan av grannlandets alltmer hotfullt fördrivande krafter.

När nu Thielska Galleriet visar en teckningsutställning med Endre Nemes, ges en utmärkt möjlighet att studera ett konstnärskap som närdes av den tidiga modernismens alla bildmässiga


 


 

 

 

landvinningar, men som kämpade efter att mejsla fram ett eget språk för plågade tankar. Här samlas de snabba infallen, hugskotten hämtade från det som fanns för ögonen. Människomaskerna med lätt dolda agendor inskrivna i sina ansikten eller stillasittande på caféerna, vanmäktigt bevittnande historiens kvastar vina. Man skulle vilja se en hel samlingsutställning med skildringar av europeiska mellankrigskonstnärers caféskildringar, dåtidens Facebook.

Endre Nemes flykt slutade som för så många andra rotlösa i utanförskapet, både accepterad och framgångsrik men också ifrågasatt som alltför ”centraleuropeisk” i uttrycket för den svenska smaken. Tiden har dock verkat för honom. Det fragmentariska, ständigt nivåskiftande, semisymboliska sättet att uttrycka sig känns märkvärdigt aktuellt. Samtidigt har framtiden en hel del att hämta från honom. Jag tänker då på det ständiga ifrågasättande och sökande draget i linjespelet, en poetisk dimension i tecknandet som inte synts till på tag.

Stockholm 2009-12-02 © Susanna Slöör


Thielska Galleriet | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com