www.omkonst.com:
Vilda växter och stillsamma barn
Nya offentliga verk i Malmö av Gunnel Wåhlstrand, Ann Böttcher och Magnus Thierfelder
Text: Hanna Stahle
Sköra idyller på vägen in till rättegången, sträva granruskor kittlande i synfältet under föreläsningen och växter som svävar som ballonger i sjukhusets väntrum. Vi möter dem vare sig vi vill eller inte. Den offentliga konsten finns i vår obekymrade vardag men också i livets svårare stunder.

”Ängen” 2008 Hovrätten för Skåne och Blekinge, Malmö Konstnär: Gunnel Wåhlstrand,
Foto: Björn Larsson (detaljbild) resp. Hanna Stahle (miljöbild), Beställare: Statens konstråd

I Malmö spårar jag upp Gunnel Wåhlstrands verk Ängen. Det är den konstnärliga gestaltningen till Hovrätten för Skåne och Blekinge. Danska arkitektkontoret Schmidt Hammer Lassen har ritat den uppseendeväckande byggnaden. Verket består av två tuschlaveringar på var sida av entrérummet.
      Det finns en sval enkelhet över dessa två bilder i gråskala, stiligt infogade i försänkta ramar i väggen. Det råder inga tvivel om att de skildrar en svensk sommar och mina associationer leder omedelbart till Anders Olssons affischer med sörgårdsidyller som prydde många svenska hem i min barndom. Men i Wåhlstrands bilder finns inga blänkande ardennerhästar, inga goda skördar eller leende bondmoror. Landskapet är lika bländande vackert men personerna på bilderna signalerar att vi inte kan vara säkra på att sommaridyllen inte också bär på något svårt. Två barn är propert välklädda men ler inte och har inåtvända blickar. En kvinna står vid sidan av, till synes väntande eller kanske har hon bara blivit stående där med sin kappa över armen oförmögen till annat.
      Jag vet inte i vilken grad faktumet att vi är på Hovrätten påverkar min upplevelse, eller hur jag skulle ha tolkat bilderna ifall jag istället såg dem på ett galleri. Kopplingen till Hovrätten förstärker sannolikt den sköra känslan av en familj vars tillvaro just kan ha rämnat. Och hur viktiga vi som individer kan vara för varandra. Konstnären skruvar subtilt illusionen ett snäpp ytterligare genom att ramarna skevar i perspektivisk förskjutning liknande rummets arkitektur, en sluttande gång från receptionen ner till själva porten.

”Ramverk (de lövrika uddarnas stöttepelare)” 2008 Tandläkarhögskolan, Malmö Konstnär: Ann Böttcher, Foto: Michael Perlmutter. Beställare: Statens konstråd

Även Ann Böttchers ridå "Ramverk" (de lövrika uddarnas stöttepelare) hämtar symboler ur den svenska naturen. Grantoppar och grenar av olika slag tränger sej in från ridåns ytterkanter och omfamnar scenrummet, likt en glänta i skogen. Det är i den nyrenoverade aulan på tandläkarhögskolan i Malmö som Böttcher fått uppdraget att göra en ridå i samarbete med HV Ateljé. Från en liten skylt på väggen kan man utläsa att granmodellerna har inhämtats från historiska förlagor från 1600-talet och framåt. Det är ett urval svenska granbilder i olika stilar, omsorgsfullt broderade i olika tekniker på ett vävt ylletyg. Garner och tyg är hållna i dämpade färgskalor vilket ger ett åldrat intryck.
      Uppgiften att tillfoga något ytterligare till rummet med dess redan så uttrycksfulla 40-talsinredning är minst sagt delikat. Böttcher har lyckats väl med att både fånga upp rummets stämning och att tillföra något nytt. Men verkligheten tränger sig på. Med OH-apparater, plakat, bord, stolar och en handikapphiss som i upphissat läge skymmer nedre delen av ridån för publiken blir betraktelsens förutsättningar inte alltid så goda. Ska jag invända mot något så kan jag därför undra om inte nederkantens granar hade kunnat få växa sig något högre? Sammanfattningsvis måste jag säga att jag avundas de blivande tandläkarna som till sina studier i föreläsningssalen får en så suggestiv inramning.

”Lost Control”, 2005/2008 Barnkirurgen, Universitetssjukhuset MAS i Malmö Konstnär: Magnus Thierfelder Foto: Terje Östling Beställare: Region Skåne

I väntrummet till Barnkirurgen på MAS väntar en annan upplevelse. Krukväxterna har här släppt från sina krukor och svävat upp i taket. Greppet är överraskande och omedelbart träffsäkert även om utförandet kanske är lite väl enkelt.
      Magnus Thierfelders verk "Lost Control" blir för mig ändå en lysande kommentar till det emellanåt ganska besvärliga arbetet med konst i offentliga lokaler. När lokalerna tas i bruk gör sej genast de vardagliga behoven påminda, de som ofta kan vara svåra att förutse. Inte sällan hamnar matsalens brickvagn framför väggmålningen eller så omringas och skyms skulpturen av krukväxter som för många tycks ha blivit en oundgänglig och obligatorisk symbol för hemtrevnad. Här kan dock den välmenande personalen få knöka in så många krukväxter, borddukar och gardinkappor som helst, Thierfelders verk står sig ändå. Ständigt och gäckande på rymmen, ifrågasättande vem som bestämmer.

Malmö 2009-02-13 © Hanna Stahle

Statens Konstråd| Konstkansliet i Skåne | Omkonsts startsida


 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text