www.omkonst.com:
Orten är allt
Gert Aspelin, Konstnärshuset, Stora galleriet, Stockholm, 9/1 – 3/2 2010
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Inverterat landskap med ravinsnitt och nio sandformer", vaxfärg, olja och silkscreen på trä, mässing och akrylglas, 143x330 cm, 2004-07
© Gert Aspelin

Orten är allt. Den är platsen bortanför våra egenskaper, platsen där komparationerna inte längre är giltiga. Vi är orten, vi är i orten.
     Gert Aspelins ort är två ting. Den är personen (konstnären, betraktaren,) men också den fysiska platsen, Kivik. Det skånska landskapet, ravinen vid Kivik som ingått i symbiotisk förening med avbildaren.

I årtionden har Aspelin skrapat på jordskorpan, plöjt i myllan, funnit tecken, förlorat tecken. Han har jämfört tecknen med kartbilden och funnit dem samstämmiga - och motstridiga. En skreva i landskapet friläggs, lyfts upp, byter skepnad, inverteras. Delformerna blir till nya kartbilder som i sig innehåller hela ursprungslandskapet - men komprimerat, kodat, eller klonat som i fraktaler. En förhöjning, en bergknalle antar mänskliga drag, övergår i ett antropomorft återbrukssystem. Aspelin vänder och vrider på landskapsformerna som ett nyfiket barn sina legobitar. I bygglådan finns hela universum.

I min ateljé ligger sedan länge Gert Aspelins bok "Sandskrift". Numera är den i lösbladssystem, tummad, trasig och fläckig. Boken köptes i slutet av 1980-talet och har brukats väl. Även tankarna, idéerna, såsom jag läst dem, har brukats väl. Analysen av delformerna; den ömsinta återgivningen av landskapets skärvor - som om de vore kroppsdelar; det rytmiska, lite jazziga anslaget.


 


 

 

 

Aspelins skildring av det lilla i det stora har klara paralleller till den ryska filmaren Tarkovskijs verk. I slutscenen av "Nostalghia" ser vi i Gortjakov sittande med en hund på marken framför sitt barndomshem. Långsamt zoomar kameran ut tills vi ser att mannen och hunden befinner sig inneslutna i en enorm kyrkoruin. Det privata - orten, hemmet - visar sig vara en del av någonting mycket större.
     Men om Tarkovskij var en religiös mystiker så anar jag snarare upplysningsmannen i Aspelin. Hans form- och färganalyser har ett tydligt syfte att finna orsaker och sammanhang, även om han tycks lika road av själva resan som av slutledningarna.

Stockholm 2010-01-13 © Leif Mattsson


"Varvet runt", vaxfärg på mdf, 84 x 120 cm, 2007 © Gert Aspelin


Konstnärshuset | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com