www.omkonst.com:
Elektroniken åter uppkäftig
Electrohype 2010, Ystads konstmuseum, 27/11 2010 – 30/1 2011
Text: Martin Hägg

skriv ut denna text

"Liquid Language", 1989
© David Rokeby

"Karat", 2009
© Sion Jeong

"Mandala Perrier in the series Blue Decline", 2002
© Diane Landry

För första gången sedan föreningen Electrohype sjösatte sina biennaler för elektronisk konst för tio år sedan har man sökt sig bortom Malmö/Lund-regionen. Ståtliga Ystads konstmuseum har med sin regionala profil en atmosfär väsenskild exempelvis Malmö konsthall där föreningen tidigare huserat. Flytten från storstad till landsbygd, från konsthallar till konstmuseum, är inte betydelselös för hur den elektroniska konsten framstår. Betydelselös är inte heller årets medvetna styrning mot elektronik såsom objekt.

Kanadensaren David Rokeby har med sin ”Liquid Language” bokstavligt talat tagit de museala salarna i besittning – med hjälp av uppställda datorer från 80-talet. Museets tavlor och skulpturer ackompanjeras av skärmbildernas drömlikt kryptiska textrader.
    Ännu mer objektorienterat är spanjoren Enrique Radigales ”Frieze”. Hans ristade stenplattor ser i förstone ut att vara arkeologiska fynd, säg från Egypten eller Grekland, men avbildar i själva verket tangenterna på ett tangentbord. Elektroniken i ett nytt och svindlande perspektiv.
     Finurligt men för elektroniken samtidigt ett steg tillbaka, tänker jag. Verken signalerar snarare elektronikens beroende och förankring i konsthistorien än någonting för framtiden. Samtidigt slår föreningen, något förvirrande, i samband med biennalen, fast att den elektroniska konstformen ”genomgått en kraftig utveckling under de senaste åren”.
     I själva verket finns motsättningen mellan att titta bakåt och titta framåt på flera plan. Varför, ännu 2010, kosta på en tryckt katalog framför en DVD (som hade kunnat ge de ljudande och rörliga verken större rättvisa)? Jag kan inte slita mig från tanken att Electrohype borde ömsa skinn.

Amerikanen Caleb Larsen är med sin ”A Tool to Deceive and Slaughter” inne och nosar på just detta med meningslösheten i att söka tygla elektroniken med gamla tiders ramar. Hans konstverk är uppkopplat till nätet och bjuder där ut sig självt till försäljning - ständigt. Konstverkets ”objekt” består endast av en mikrodator och sladdar inrymda i en svart låda.
     Det traditionella konstmuseets beroende av begränsande väggar, dess fixering vid konsten som föremål och investering är med Caleb Larsen satt på ända. Elektroniken har återtagit en del av sin uppkäftighet, blicken är åter riktad framåt.

Ystad 2010-12-07 © Martin Hägg


 


 

 

 


"A Tool to Deceive and Slaughter", 2009 © Caleb Larsen


"Epiphora", 2009 © Yunchul Kim


"Frieze", 2009 © Enrique Radigales

 

Ystads konstmuseum | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com