www.omkonst.com:
Sökande sitt sammanhang
Konstfacks vårutställning 2010, Telefonplan, Stockholm, 20/5 – 30/5 2010
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
"Anyplace"
© Line Anda Dalmar
"Oophaga vicenteix x Oophaga pumilio""
© Linda Shamma Östrand
"Omniscient bus"
© John Huntington

I år kan man konstatera att förändringen av facket för fri konst nu är fullbordad. Kandidater examineras tillsammans med mastersstudenter. De olika mastersprogrammen frikopplar studenterna i rätt stor utsträckning från den tidigare klassificeringen.

”Experience Design”, ”Storytelling” och ”Art in the Public Realm” är några rubriker. Sammanhanget som begreppet konst tidigare erbjöd ersätts istället av kontaktskapande ytor eller sätt att verka som än så länge antagligen saknar ett givet mottagande utanför den skoltrygga institutionen.

De världar som studenterna dukar upp leder tanken till en pedagogiskt upplagd museimiljö i allmänhet, en kongress eller mässa. Anvisningar, hänvisningar, ljud, text, bild och video. Vita skärmar fyllda med informativt innehåll. Ambitiöst, medryckande och ivrigt utforskas valda teman. Som brukligt på elevutställningar dominerar ”upptäckterna” av den privat formulerade historien; ofta uppmärksammas närhistorien som i en yngre generations ögon redan förpassats till en roande och fascinerande ”freak show”.

Ingela Ihrman har satt samman en filmfestival med Jan Lindblads naturfilmer från 1970-80-tal. Ett spelschema ges under utställningen och möjlighet finns också att se via Youtube. Och visst dammar det unket om kommentarerna till ”Guldtupparnas berg”, att hönorna är aggressiva även om de självfallet inte kommer i närheten av tupparnas ilska. Noak Lönn fascineras över hur kulturen i Laos absorberat såren efter amerikanska bombningar. Ondskans tingestar får numera rollen som hörnpelare i en lågskale-ekonomi byggd på pragmatisk återvinning.

Tid, plats och rum samt upplösningen av dessa begrepp är föremål för utforskningar. Line Anda Dalmar skapar ett gränssnitt som teleporterar bilden av betraktaren ut i ett universum utan fast tillhörighet. Med hjälp av instruktioner, likt dem som passfotokiosken erbjuder, tas din bild och placeras i ett virtuellt vykort. Det laddas momentant upp i den digitala rymden. Martha Johansson bygger med hjälp av teknik framtagen för blivande tandläkare osynliga skulpturer som endast kan upplevas med teknikens förlängda hand. Maria Paz samlar data om betraktarnas kroppar som påverkar innehållet i hennes ”stämningstunnel”.

Programmet ”Storytelling” presenterar sig som gränsöverskridande mellan discipliner och genom den stora andelen utländska studenter som examineras. Roxy Farhat (kandidat, Fri konst) rappar i videoform om den svenska medelklassens dominans bland eleverna på skolan.

Utställningen genomsyras av undertexten från seminarierna, de genomtröskade teorierna, den korrekta kulturella debatten, det svettiga uppsatsskrivandet på både ett irriterande och smittande engagerat vis. Konstens domän formuleras oftare indirekt, som en outforskad restpost, då intresset hellre riktas mot andra discipliner och funktioner. Vill man vara konstnär, utställningsmakare eller producent av information i allmänhet?

Min önskan och förhoppning är att studenterna och deras generationskamrater därför tillsammans kommer att skapa institutionerna och mötesplatserna där kontaktytorna och relationerna erbjuder andra villkor än dagens – för att få fäste. Den svenska konstscenen i stort är trots allt fortfarande en arena för tydligare urskiljbara uttryck, former och avsändare.

Stockholm 2010-05-26 © Susanna Slöör


 


 

 

 


© Ingela Ihrman


"Kärleken kommer och kärleken går"
© Anna Lidberg


"Bygga med bomber" © Noak Lönn


"Stämningstunnel" © Maria Paz


Konstfackskolan | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com