www.omkonst.com:
Den förblindade blicken
Karin Broos, Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, 10/9 – 20/11 2001

Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Karin Broos/BUS 2011 "Den vita hunden II" 2009,
akryl på duk, 80 x 105. Foto: Marc Broos

Karin Broos/BUS 2011 "Hoppet II" 2009, akryl på duk, 105 x 170.
Foto: Marc Broos

Stiger in i videorummet och tar del av den sista minuten av Alma Lövs* begravning. En svart kista firas ned i underjorden, under rituellt mumlande från konstens tillresta prästerskap. Det är en kulturgärnings död som bevittnas, men avslutet passar som lämplig grund för min hittills alltför tysta förtvivlan. Den som växt sig allt starkare under de senaste tjugo åren i takt med en växande analfabetism inom måleriet.
     De fantomer eller gastar som återvänder lånar överrocken, ytan, från sina föregångare, men tränger inte in eller ner på djupet. Upptäckandet sker inte inifrån och ut. Glömskan är förutsättningen – den är dessutom nödvändig för att väcka den bildblinda samtidens applåder. Den som inte intresserar sig för tidigare gjorda erövringar hyllar glatt finesser som ter sig tämligen löjeväckande i jämförelse.

De må finnas en ton, ett värmländskt vemod, en hemmets och uppväxandets kärleksfulla visa, men för mig stängs den möjligheten av att ytan inte förmedlar insikten om kropp. Fotografiet som förlaga används många gånger insiktsfullt och utvecklande bland dagens målare, inte minst för att överskrida konventioner och finna alternativa vägar. Som bäst blir det när man tar hänsyn till vad man vill avlägsna sig ifrån. Med realistiska anspråk tenderar förlagan dock att utarma förståelsen för kroppen, vilket är fotorealisternas vanligaste dilemma. Det uppmuntrar även en mycket förenklad förståelse för färg- och ljusbehandlingen.
     För mig virvlar nu istället fototidningarnas insändarbilder förbi med sina romantiskt uppskruvade filtereffekter. Det är helt enkelt frestande att avfärda bilderna som fondtapet eller ramhandelskonst.


 


 

 

 

Sett i backspegeln hade välrenommerade konstförmedlare och institutioner knappast öppnat dörren för detta tidigare – inte i egenskap av att vara en del av måleriets kanon. Karin Broos bilder hade istället passerat genom konstens undervegetation. Där samlas de som älskar den konst som vid en hastig blick kan misstas för att vara virtuos.

Det går naturligtvis inte att ifrågasätta att bilden som visas, trots dess avstånd till (förträngning av) målerisk tradition, förmår att beröra eller sätta samtidens frågor i dallring. Men varje ”å så fantastiskt” svider i mitt fall som en rapp örfil över kinden, av den enkla anledning att det nu helt plötsligt passar sig att blint låna ett värderande språk som tillhör en lång och rik tradition – måleriets. Till den ansluter sig Karin Broos beundrare som häcklare från helvetet.

Stockholm 2011-09-21 © Susanna Slöör

*Karin och Marc Broos drev tillsammans Alma Lövs Museum, ett konstprojekt och en konstgård belägen i Sunne kommun, Värmland. Projektet pågick mellan 1998 och 2010.

Karin Broos/BUS 2011, "Det stora blå I", akryl på duk, 105 x 170 cm. Foto: Marc Broos

 

Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com