www.omkonst.com:
Skulpturala haikupoem
Berit Lindfeldt, Gallleri 1, Erik Dahlbergsgatan 14, Göteborg, 17/9 – 18/10 2011

Text: Berit Jonsvik

skriv ut denna text
© Berit Lindfeldt

Haiku är en japansk kortdikt bestående av tre versrader med ett givet antal stavelser. Dikten är orimmad och arbetar med antydningen, som ett estetiskt verksmedel. Absurda och underfundiga formuleringar skildrar ett skeende på en bestämd plats i ett bestämt ögonblick. Den rör sig mellan två poler, från stillhet till rörelse.

Berit Lindfeldt är en tredimensionell haikudiktare. Med en blinkning till Duchamp plockar hon föremål ur sin omgivning och sätter samman dessa till något annorledes.
     En servetthållare, två små fat och en liten gaffel i nysilver från förra seklets början, omvandlas till en ”Silverfjäril”. Delar av en stol bildar ram till två rostiga knivar och en lika rostig sked. Titeln är ”Vapenhus”. Eller ett annat verk, ”Prärie”, en stolsits klädd med sandliknande bitar av skinn, där rostiga matbestick sticker upp som kvarlämnade artefakter på en ofruktbar mark.
     Dessa impressionistiska notiser från vår närmaste omvärld sätter tankarna i rörelse. Associationerna infinner sig snabbt om allt det som kan pågå både över och under ytan kring matbordet i samvaro med andra människor. Genom formernas allitteration och assonans skapas en ny entitet.

Som skulptör har Berit Lindfeldt arbetat med skiftande material och uttryck, allt ifrån stora offentliga verk i brons till dessa poetiska tredimensionella kommentarer i mindre statusfyllda material. Gummi har varit ett återkommande sådant material, som hon ständigt hittat nya sätt att forma. I ”Kurbits” och ”Ramsa” använder hon gummitråd, som blir till skrift och teckningar på väggarna.


 


 

 

 

Vid första anblicken ser man kanske mest lekfullheten i denna utställning. Vid en närmare granskning framträder emellertid den underliggande svärtan.
     Några plastsaker, lite röda slangar och en benbit sätts samman till en grupp. På väggen ovanför sitter en liten upp och nedvänd plastdunk. Ur dess öppning tycks det rinna något odefinierbart. Det hela får titeln ”Donation”. Sammantaget blir det till en haikudikt om människans skörhet och att lappandet och lagandet av människokroppen har sina begränsningar.
      Med konsten, när den är som bäst, öppnas möjligheter att på ett indirekt sätt kommunicera om förhållanden, som undandrar sig det talade och skrivna ordet.

Göteborg 2011-09-21 © Berit Jonsvik (text och foto)

 

© Berit Lindfeldt

Malmö Konsthall | Galleri Loyal, Malmö | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com