www.omkonst.com:
Att återvända till sig själv
Eva Marklund, Kvarnen, Söderhamn, 7/5 – 22/5 2011

Text: Niels Hebert

skriv ut denna text
"Sol" © Eva Marklund "Black Turn" © Eva Marklund


"Färssjön" © Eva Marklund

Eva Marklund växte upp nära en sjö med det märkliga namnet Färssjön i Söderhamns utkant. När hon nu ställer ut på Kvarnen i Söderhamn är utgångspunkten minnen och nytagna fotografier av sjöns stränder, som hon fört över till järnplåt i reliefer och i en skulpturinstallation.
     Utställningens ena del består av reliefer med Färssjön som motiv, men också två verk som gestaltar ett utsnitt av Himalaya och ett stort fotoverk med titeln "Sol", ett öga med en pupill av vitt ljus. Den andra delen är en installation med Färssjön i centrum, en cirkel av järn som svävar i rummet och knyter ihop ständerna till sjöns helhet. I rummets periferi finns sex porträtt av en kvinnas ansikte, mer närvarande i sig själva än iakttagande. Det är ett enkelt verk, och mycket vackert. Sjön blir utställningens nav, både bildligt och bokstavligt.

Till det yttre är det en gles utställning, men med stor poetisk täthet. Ett sjölandskap som detta tror jag alla minns, kanske särskilt från barndomen, och man kan alltid inom sig se dessa landskap: trädens oändligt skiftande former och skogsrandens egg och skogens rörelser och ljud, Man kan tänka sig hur ett barn fantiserar om dessa avlägsna trädtoppar, att de är mossa, skum, kulisser eller hål i landskapet.
Ofta är minnen av landskap i konsten mer berättande. Man kan tänka sig att Färssjön ligger varsomhelst. Eva Marklund söker psykologin bakom hur minnen tolkas.


 


 

 

 

En aspekt av utställningen är ögats förmåga till djupseende, att ur ljus, skugga och ytornas texturer uppfatta avstånd och därmed det tredimensionella. Kanske har Eva Marklund också tänkt på träden som naturliga fraktaler (som facktermen lyder) och som återkommer i andra naturfenomen. I relieferna av bergsmassivet (Everest) har hon betonat den fraktala strukturen, men det utesluter inte att drömmen hos ett barn vid Färssjöns stränder att få bestiga världens högsta berg finns med.

Det stora fotot "Sol" erinrar om Eva Marklunds mest kända verk "Fläck", ett foto av en kvinna som bakom en immig glasyta rör vid en fläck framför sin mun. Sol handlar också om att utforska en öppning, men även att bländas av ett alltför starkt ljus. Pupillen syns nämligen inte, bara ett ljust fält som i de gotiska katedralernas rosettfönster. Vi ser och vi bländas.
Ögat är själens spegel; uttrycket går tillbaka på folktron att en människas själ syntes i hennes pupill. I våra minnen återvänder vi till oss själva: Vem såg?

Söderhamn 2011-05-11 © Niels Hebert


"Everest" © Eva Marklund


Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com