www.omkonst.com:
Vemodets uppror
Karin Mamma Andersson, "Dog Days", Galleri Magnus Karlsson, Stockholm
, 23/2 - 5/4 2012
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Dog Days", 2011 blandteknik på trä, 99x184,5 cm © Mamma Andersson "Memory Bank", 2011 116x167 cm © Mamma Andersson

"Dog Days" (rötmånad på svenska) är den övergripande titeln på Mamma Anderssons aktuella utställning, ledsagad av en bildprunkande bok med texter av Elfriede Jelinek och Martin Henstchel.
     Men anar man något i Mamma Anderssons bilder som skulle kunna anspela på utställningstitelns antydda föruttnelsemetafor, på rötmånadens speciella regler och förbehåll? Kanske, men i så fall inte helt entydigt. Blicken är stadigt fäst vid närhändelsernas magi och outgrundlighet – en riktining framåt, bortåt och inåt.

Borta är den eventuella tvekan, den ängslan inför det övermäktiga, som man kunde ana vid de senare årens presentationer. Akvarellernas defensiva formspråk, deras något förvånande traditionalism skapade en hel del frågetecken: var Mamma Andersson på väg att ge upp sin position bland de framåtblickande, bland de experimentella? Hon som så framgångsrikt lyckats förena Dick Bengtssons absurda bildteater med en sval och naturromantisk storslagenhet.

Svaren får vi kanske här, på den aktuella presentationen, där Mamma Andersson är tillbaka med de stora flödande landskapen, med det grafiskt renodlade bildspråket och med det tålamodskrävande arbetet att vänta ut effekterna av de flortunna akryl- och betslasyrerna. Resultaten är ofta häpnadsväckande – så enkelt och så bildspråkligt effektivt. Så arbetar bara den som vet att nyttja materialets inneboende möjligheter och egenheter. Här härskar den kemiska bitningsprocess där betsen tillåts att äta sig in och torka upp i samspel med panelernas förgrenade träådring, som i den drömska målningen "Memory Bank".


 


 

 

 

Om Mamma Andersson hämtat idéer och styrka ur sina akvarellexperiment skall jag låta var osagt, men klart är att hon nu tydligt positionerar sig. Arvet efter Dick Bengtsson har med åren kommit att bli ganska nedtonat; numera finns här ett starkare vemod, en längtan efter vidderna och vattenspeglingarna. Landskapen befolkas av frånvända människor, de ansiktslösa. Men här finns också en målerisk råhet, något som Mamma Anderssons hundratals epigoner missat i sitt ängsliga kopierarande av fotoförlagor.

Inspirationen från det skitiga och absurda hos Bengtsson sätter alltså inte längre lika djupa spår. På gott och på ont. Det var alltid intressant att se Mamma Anderssons tillämpade estetik, hennes punkiga spraykonturer i "Nordic Pavillion" (2004) exempelvis. Men signaturverket "Dog Days" är kanske en sentida systermålning; som dödande asfalt flödar den svarta färgen ned över bildens berättelse, till synes ointresserad av sin destruktiva verkan – en upprorisk attityd som kanske även är Mamma Anderssons?

Stockholm 2012-02-29 © Leif Mattsson


"Dazzle", 2011, blandteknik på trä, 99x184,5 cm
© Mamma Andersson

Galleri Magnus Karlsson, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com