www.omkonst.com:
Den ensammes rörelse
Jessica Faiss, "Solitude", Galleri Flach, Stockholm
, 12/1 - 12/2 2012
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Ur "Rewind", 2011, videoloop © Jessica Faiss

Det dyker ofta upp bildliga lustigheter i språket. Rörelsen rör oss, för oss genom rör, som berör, rörande. Solipsisten tror sig vara ensam i världen och därmed att omgivningen är en privat uppställd, försåtlig kuliss som omsluter den instängdes bur. Eller det skulle lika gärna kunna vara ett lerfyllt dike som hos Beckett, eller varför inte ett vindlande rör som rymmer det kroppslösa tänkandet, eller kännandet. 

I Jessica Faiss tappning förs det tänkande, kännande seendet vindlande genom en lång rörlig sekvens; färden går genom städer och landskap som verkar ha förlorat sin förankring i verkligheten. I videoverket ”Rewind” har en bilresa i Tokyo skalats av sin bildmässiga underdel och ersatts av överdelen, som en vattenspegling. (Effekten ligger endast några knapptryckningar bort med hjälp av tjänstvilliga filter i dagens avancerade videoredigeringsprogram.) Följden blir att det inte längre finns någon fysisk resande; medresenärerna reduceras till de förbiilande fordonens tak, som färdas likt diffusa tvillingskuggor. Donen, tingen och alla parallella varanden anas, men kan lika gärna tas för hallucinationer i den paradoxala vätskeliknande atmosfär som verkar fylla röret den seende hänvisas till.  

I en annan videoloop förvandlas bilturen genom det sörmländska landskapet till det drömlika tillstånd som de flesta säkert känner igen, då dåsigheten inträtt och låtit verkligheten bli till dikt och inredning i passagerarens exklusiva värld. Där kan allt hända, eller låta bli. Stillbilder ur filmen ackompanjerar och belyses bakifrån som datorns bakgrundsbilder.


 


 

 

 

Revan, tjälsprickan, i asfalten förlorar sekundsnabbt skalan och förvandlas till de norska jordskredsbilder som det roterande bildminnet nyligen matats med.

Igenkänningen, déja vu:n överrumplar genom vår extrapolerande, associativa, generösa och ständigt pågående inre tolkning av omvärlden. Blixtsnabbt rasslar rörposten fram i tankens vindlande gångar. Jessica Faiss vet att känsligt utnyttja förhållandet och drar obevekligt in betraktaren.
     Jag stretar dock emot att fullt ut bejaka Faiss verk, då enkelheten i uttryck och hantverk inte motsvaras av den konceptuella höjden i verken. Men jag låter mig möjligen bevekas av viljan till gestaltning av det osynliga som tilltalar trots de simpelt tillämpade visuella effekterna.  

Stockholm 2012-01-17 © Susanna Slöör

Ur "Solitude", 2012, videoloop © Jessica Faiss

Galleri Flach, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com