www.omkonst.com:
Det personliga och det minimala
Katarina Klingspor-Ekelund, Susanne Pettersson Gallery, Stockholm, 27/4 – 2/6
2012
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
Utan titel © Katarina Klingspor-Ekelund "Explosion or another world" (detalj), collage, 120x195 cm © Katarina Klingspor-Ekelund

Först infinner sig känslan av frånvändhet, av ett undflyende. Som om Katarina Klingspor-Ekelund velat dölja själva det personliga i tilltalet. Som om hon önskat sudda ut det skapande subjektet för att låta den maskinella processen överta rollen som kreatör.
     Men är det verkligen rätt uppfattat? Frågan speglas mot en innovativ föregångare, mot en Donald Judd och den puristiska minimalism vars strävan var att utplåna alla spår av konstnärens hand. Och Klingspor-Ekelunds skivade mässingshus ger kanske fog för tanken. Men studerar man dem noga finner man en orenhet, en inexakthet som kullkastar föreställningen om en renlärig minimalism. Det verkar snarare vara sammanfogandet än själva dekonstruktionen som intresserar.

I fallet med den uppslitsade och återuppbyggda trädstammen så har den huvudsakligen återfått utseendet av stam, men den har under processen också förlorat rollen som träd. Återstår ett ställföreträdande, ett slags alias.
     Något liknande gäller den sönderklippta världskartan (?) som bit för bit, millimeter för millimeter, återskapats med hjälp av lim och ett oändligt tålamod. Men även den saknar sin ursprungsfunktion; som karta kan den inte längre tjänstgöra eftersom de tusentals små fragmenten hamnat på helt fel ställen. Men som abstraktion, för tanken och för ögat, fungerar den utmärkt – som en impressionistisk paradox.


 


 

 

 

Det blir alltmer klart, ju mer tid man ger Katarina Klingspor-Ekelunds verk, att hon faktiskt söker det personliga. Hon söker ett handens tilltal, men knappast det lättfångade eller entydiga. Det insåg nog redan de som hade tillfälle att besöka hennes utställning på Galleri Anders Lundmark, 2008. Kanske hade hennes stora ”järnfågel” med vingar av hundratals pappersark en tydligare visuell, poetisk kraft. Men samtidigt finns i de nya verken en kompromisslöshet som man inte kan undgå att fascineras av, ett sökande bortom det uppenbara.
     Och poesin är fortfarande drivande, exempelvis i det blodröda trådombundna trädet i det inre rummet. Där har konstruktionen tappat prefixet ”de”, och bilden inuti bilden framstår i all sin skygga klarhet.

Stockholm 2012-05-05 © Leif Mattsson

Utan titel (Guldhus), mässing © Katarina Klingspor-Ekelund

Susanne Pettersson Gallery, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com