www.omkonst.com:
Magi med förbehåll
Lars Lerin, "En viss mängd ljus", Malmö Konstmuseum, 22/4 – 27/5 2012

Text: Martin Hägg

skriv ut denna text
"Nosferatu", akvarell, 2012 © Lars Lerin/BUS "Torg (Ljus i öster)", akvarell, 2010 © Lars Lerin/BUS

Lars Lerin har en förkärlek för miljonprogrammets avskalade betongarkitektur – gärna mot en grådisig eller nattsvart kvällshimmel, hellre för snöblandat regn på hösten och vinter än för soliga sommardagar.
I Lerins miljöer skulle Peter Tillbergs, än så länge, olönsamme ”lille vän” otvetydigt passa som hand i handske – och för den delen även Jonas Gardells mellanmjölksdrickande småbarnsfamilj. Med en sådan igenkänningspotential i ryggen är det inte konstigt att Lars Lerin är populär.

Bilderna av det vindpinade trähuset i ödsligt landskap äger samma temperament, samma gråskalepatina, samma regn, samma kalla blåst – och ensamhet. För ack så folktomt det är i konstnärens bilder. Människorna finns där, det förstår alla – men först bakom husknuten eller kullen, dolda av gardinen eller skjulet. Ytterligt träffsäkert lyckas Lerin, i bild efter bild, pricka in denna atmosfär av småtrist, och samtidigt lätt nostalgibestruken, arbetarklassvardag.

Fast Malmö Konstmuseums omfattande Lerinutställning erbjuder mycket mer än bara gestaltningar av hypersvensk socialrealism. Här finns också konstnärens visualiseringar av det vildvuxet ”orörda” landskapet med karga klippor och piskande hav. Här finns bilder av en bebyggelse med uppenbart orientalisk lokalisering och av museala ansamlingar av föremål. Ändå känns det senare som mer eller mindre olyckliga stickspår från det tidigare. Akvarellen av en muslimsk helgedom ligger närmare turistbroschyrens ytlighet än det behagligt (eller obehagligt) igenkännbara.


 


 

 

 

Lerins små närstudier av sten- och fjärilssamlingar är skickligt ”läckra” men är i övrigt påfallande dimensionslösa. Samma sak kan sägas om bilden av böckerna i bokhyllan eller bilden av de uppstoppade fåglarna. För hur många varianter Lerin än lyckas producera av betonglandskapets (eller trärucklets) nostalgiska skönhet så lyckas han sällan föra över magin till andra motiv.

Ett undantag är målningen ”Hagfors/Teheran” där en färgsprakande orientalisk matta plötsligt går i klinch med detta grådisiga, pursvenska, betonglandskap. En formidabel kulturkrock uppstår! En bild av mötet mellan infött och invandrat - och vardagens igenkännbara skönhet visar sig töjbar.

Malmö 2012-05-09 © Martin Hägg

"Diorama III", akvarell 2012 © Lars Lerin/BUS

Malmö Konstmuseum | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com