www.omkonst.com:
MANET. RETURN TO VENICE
Mästarmöte i Venedig

"Manet. Return to Venice", Dogepalatset, Venedig, 24/4 – 18/8 2013
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Édouard Manet, "Olympia", 1863, 130,5x190 cm
© Musée d'Orsay, Paris
Titian, "Venus of Urbino", 1538, 119x165 cm
© Uffizierna, Florens

Årets besök på Venedigbiennalen färgades snabbt av den utsökta men spektakulära utställningen med Édouard Manet som under sommaren parallellt visas i Dogepalatset, vid Sankt Markusplatsen. En missfärgad vepa av den lille flöjtspelaren visade vägen, men efter hand ökade surret under pressvisningsdagarna att årets händelse är Manets möte med Titian. Och det är inte vilken sammanställning som helst. D'Orsay i Paris har låtit ”Olympia” för första (enda?) gången lämna Frankrike för att hängas bredvid sin inspirerande förlaga ”Venus från Urbino”, som till vardags hänger i Uffizierna i Florens.

Motivet bakom utställningen bygger på Manets arbetsresor i Italien och därmed har man funnit anledning att lyfta fram ett antal verk för att ”illustrera” den påverkan Manet kan tänkas ha präglats av. Den curatoriska idén kan man fästa mindre uppmärksamhet vid och istället koncentrera sig på den återhållet sordinerade kraften hos mäktiga målarstämmor ur historien som här förs samman.

Utställningen innehåller främst verk av Manet, men även några tongivande och synnerligen väl valda verk ur museisamlingar i Venedig. Således ackompanjeras Manet av  Lorenzo Lottos magnifika porträtt av en unge man i svart, som knyter Manets speciella känsla för svart till föregångarna ur historien, utan att på något sätt underskatta värdet av svärtans måleriske mästare.
    Porträttet av Berthe Morisot (en av få kvinnliga konstnärer i den kommande impressionsistkretsen och tillika Manets blivande svägerska) visar i all sin enkelhet upp mästerskapet i sättet att kunna hålla tillbaka sina medel.

Berthe Morisot återkommer i ytterligare två verk på utställningen till vilken "Le Balcon" räknas som ett av Manets främsta. Manet brukar i likhet med poeten Baudelaire annekteras som uttolkare av moderniteten och den allt trängre kostym som borgerlighetens ideal pressat in en framväxande medel- och arbetarklass i.
     Här ligger revolutionen och pyr i Berthes svarta ögon mot männen som spärrat in den dygdiga kvinnan (fruämnet) bakom galler. I samma andetag släpps Olympia lös som sexuellt kontrollerande kraft, istället för att behagfullt meditera över äktenskapets trohetslöften som hos Titians Venus. Faktum är att även om Manet inbjuder till en läsning som samtidens ögon kan uppfatta som korrekt, är detta ett måleri och bildskapande som inte låter sig annekteras för någon tids politiskt korrekta berättelser. Manets kaxiga avbildning av en sparris sätter stopp för den sortens konstens ”räknenissar”.
     En citron, ett knippe pioner med sekatör eller en ensam sparris blir i Manets seende händer effektiva nejsägare till all världens tolkningar utan att för den skull förkasta möjligheten att utföra dem. I detta ligger kanske Manets storhet.

På utställningen får Manet även understöd av Carpaccios två venetianska kvinnor, som brukar få tillmälet kurtisanerna, men som troligen bara utgör en tredjedel av en pannå, vars hela verk finns på Getty-museet i Los Angeles. Kvinnorna väntar inte på kunder utan på sina män, hemvändande jägare med sina troféer. Historien blir allt som oftast när det gäller bra bilder ointressant. Men det må inte hindra framtida utställningsmakare med resurser och goda kontakter att fortsätta skapa givande möten över århundradena. Den aktuella utställningen är ett strålande exempel på hur utvalda nyckelverk av världsklass kan visas utan att man behöver orkestrera en komplett genomgång av hela konstnärskapet.

En skiss/kopia av ”Frukost i det gröna” är även med på utställningen och bekräftar intrycket av en målare som emellanåt kallas det moderna måleriets fader, men som i det här sammanhanget även framstår som ödmjuk tjänare och arvtagare till tidigare kollegers landvinningar. Måleri görs av måleri och figurgruppens komposition är hämtad från en del av Raphaels  ”Domen över Paris”, som fanns tillgänglig och traderad genom andra historiskt mellanliggande konstnärers grafiska blad. Det hindrar den dock inte från att innehålla den idé- och formmässiga sprängkraft som den fortsätter att utöva än idag.
    Möjligen kommer Manet framöver att provocera främst genom sitt ypperliga måleri som så generöst låter sig härledas till föregångarna.
    För den som tänkt sig besöka Venedigbiennalen rekommenderas att det görs före den 18 augusti, innan Manetutställningen stänger.    

Venedig 2013-06-12 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Édouard Manet, "Berthe Morisot with a Bouquet of Violets", 1872, 55x40,5 cm
© Musée d'Orsay, Paris


Édouard Manet, "The Balcony", 1868-69, 170x125,5 cm © Musée d'Orsay, Paris


Vittore Carpaccio, "Two Venetian ladys",
c 1495, 94x63 cm, © Museo Correr, Venice


Länk till utställningssidan: Manet. Return to Venice. | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com