www.omkonst.com:
Tanken omsluter tystnaden
Karin Ögren, Konstakademien, Galleri Väst och Ateljén, Stockholm, 4/4 – 12/5 2013
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Vemodet - Skogen", 2013, 185x130 cm
© Karin Ögren
"Längtan", 185x130 cm 2013
© Karin Ögren
"Just Me", 185x129 cm, 2013
© Karin Ögren

Sfären sammanfattar allt. Den är den semantiska startpunkten, tecknet för jorden, jaget och det allomslutande. Men den står också för en tankens ände, det mest definitiva av våra språkliga interpunktionstecken.

För Karin Ögren har sfären, cirkeln, punkten varit den ständiga följeslagaren – en behållare för syner, bilder, betydelser. Ibland svällande, pockande, på väg att brisera. Ibland ömt omfamnande, trösterik.
    I Konstakademiens stora, ljusa Galleri Väst blir Ögrens sfärer ett slags samlande enheter, något som bryter upp rutnätens beräknande stramhet. Men cirkeln, denna det mest harmoniska av tecken, står här också genom sin placering för avsteget, förskjutningen, asymmetrin.

Färgackorden är klara och ofta föredömligt okomplicerade: svart, ockra, rött – emellanåt ackompanjerat av en silvrig gråton genom den skimrande blyertsen (cirkelformerna är i flera fall tecknade med blyerts ovanpå oljefärgen).
      Den koloristiska renheten skapar även en installatorisk sådan. I den stora salen hänger de åtta manshöga målningarna på pampig rad – en något mindre än de övriga vilket är avgörande för den hängningstekniska rytmen. Här har Karin Ögren haft förmånen att arbeta direkt mot ett specifikt rum; målningarna, som knappt har hunnit torka, är tänkta just för denna plats och presentation. Effekten är närmast sakral, en ljus, avklarnad stillhet präglar hela den stora salen.


 


 

 

 

I den mindre salen, Ateljén, är stämningen av naturliga skäl mer intim. Men eftersom Ögren arbetar med ett utpräglat monumentalt bildspråk så är verkens skala egentligen av mindre betydelse. Även dessa mer blygsamma format rymmer en sammanfattande helhet, ett slags bildmässig livskonklusion. De får naturligtvis indirekt hjälp av grannrummets vertikala luftighet och strama karaktär, men även inom de mindre ytorna uppstår en inbördes rytmik: sfärerna, hålrummen och punkterna spelar med och emot rektanglarna, rutnäten och kvadraterna.

Denna relativt formella inställning till tingen, tanken och bilden som språk blir i Ögrens tappning både poetisk och informell. Genom klottret, skrapandet och de ärrbildande omtagen blir bilderna snarast till objekt – ett slags drömmarnas restprodukter, slutna inom sin egen leende tystnad.

Stockholm 2013-04-10 © Leif Mattsson

U.T. © Karin Ögren "Glömskan". 35x35 cm, 2013
© Karin Ögren

Konstakademien, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com