www.omkonst.com:
Philadelphias dynamiska konstscen
Konstrunda i Philadelphia, våren 2013

Text: Mattias Lundblad

skriv ut denna text
Fabric Workshop Museum Fleisher/Ollman

Philadelphias konstvärld jämförs oundvikligen med närliggande New Yorks. Tillvaron i dess skugga nämns ofta å ena sidan för den starka konstnärliga friheten å andra i samtal om konsten i sig. En stadig förändring har lett till stadens helt egna identitet av idag.
    – Jag tyckte illa om Philly på åttiotalet, säger Marianne Bernstein, curator hos grafikerföreningen Philagraphica. Vid den tiden minskade befolkningen, tvillingstaden Camdens våldsamma rykte gjorde området oattraktivt. I början på nittiotalet började saker förändras. Låga kostnader gjorde som så ofta att konstnärer flyttade in i tomma industrilokaler. Och konstnärernas närvaro driver nu upp attraktionsnivån och priserna. Ännu är gentrifikationen måttlig, och en stor behållning är de konstnärsdrivna gallerierna kännetecknade av brett samarbete.

På N 11 St. ligger en galleribyggnad med kollektivet Vox Populi i översta planet. Här har video och performance en särställning under ledning av Kelsey Halliday Johnson, en av två anställda. Inför första fredagen i månaden, den dag då de allra flesta av stadens gallerier synkroniserar sina vernissager, hängs Spark Gap, de tretton nya medlemmarnas grupputställning. Jay Muhlins verk är en enda pianotangent, vars klubba slår an ett vinglas. Den enda tonen kommer höras en enda gång under vernissagen, sedan aldrig mer. Hos Vox Populi är man tydlig med att konsten inte är till salu. Verksamheten är istället finansierad med stipendier och privata donationer.

Space 1026 är ett kollektiv på Arch Street, finansierat av de tjugofem medlemmarnas mycket överkomliga ateljéhyror. Skulptören och curatorn Emilia Brintnall ger en bild av en välfungerande anarki där en vilja att vara där är nog för att bli medlem. I lokalerna finns spår av äldre tider i form av överblivna konstverk och personliga tillhörigheter. Inriktningen lutar mot screentryck, men alla medier förekommer. Elva månader om året visas utställningar. Den tolfte hålls auktioner för att finansiera reparationer på den fallfärdiga byggnaden. Till hösten kommer Vox's medlemmar ställa ut hos 1026 och vice versa.

Utanförskap och perspektivbyte
Fleisher/Ollman Gallery inviger sina nya lokaler på Arch Street med utställningen Outsiderism. Gemensamt för konstnärerna är att de i någon mening befinner sig utanför den akademiska konstvärlden, i många fall med funktionshinder och sociala handikapp. Trots att utställningen bygger på utanförskap görs inte något större nummer av detta. Istället förvaltas individernas kreativa unicitet väl, och ställs ut i ett elegant och aningen konservativt format med glas och ram och piedestal. Bland utställarna finns Alan Constables med kameraskulpturer i stengods och hemlöse västkustkonstnären Michael Patterson-Carvers med politiska demonstrationsscener i tusch och akvarell. Galleriet har under hela sin 60-åriga existens haft ett rykte som en av de främsta arenorna för konstnärer vid sidan om akademierna.

Vägg i vägg finns The Fabric Workshop and Museum. Sedan starten 1977 har man arbetat för öppenhet mot allmänheten genom hela utställningsproduktioner. Här finns ett lärlingssystem för studenter från gymnasieålder och uppåt. De tidiga årens textilkonst- och screentrycksinriktning har vidgats till att involvera en bredd av medier, med viss tyngdpunkt på video, och en friare konstnärlighet. Vårens utställning är Changing Scenes: Points of View in Contemporary Media Art, och berör identitet och position. I Javier Tellers film Letter on the blind – For The Use Of Those Who See, känner sex blinda män en efter en på en elefants hud och beskriver känslan med ord. Liksom männen är hänvisade till handens kontakt och utestängda från det visuella, är betraktaren begränsad till kamerans förmåga att förmedla det visuella, och männens ord, men har inte tillgång till det taktila. Genom de olika begränsningarna och tillgångarna uppnås genom filmmediet jämlikhet mellan personerna på de olika sidorna av duken.

Hos lilla Gallery Joe längre österut på Arch Street finns grupputställningen All Black. Samtliga verk består av papper och svärta från olika medier. New Yorkkonstnären N. Dashs verks reflektionsmönster kommer från hennes metod att i smyg svärta hårt vikta pappersark med grafit medan hon åker tunnelbana. I Jill O'Brians verk influerat av yoga, har en punkt av grafit satts vid varje andetag. Titeln är följaktligen 13,280 Breaths Between August 8, 2012 and September 30, 2012. Visuellt fängslande är fransmannen Roland Flexners teckningar tillkomna i bad av flytande grafit – på avstånd nära nog figurativa landskap, på närmare håll helt abstrakta.

Åter på N 11 St, på minimala Grizzly Grizzly, arbetar Brooklynbaserade Jason Varone med installationen av It Isn't Always Going To Be This Great. Han kallar sitt verk en videomålning. Rökmoln målade på väggen samspelar med projektioner av fallande djur och drönarattacker. I Jasons ögon faller ingen New York-skugga över Philadelphia – Det är Philly som är föredömet.

Philadelphia 2013-05-07 © Mattias Lundblad


 


 

 

 


Jay Muhlen, Vox Populi


Emilia Brintnall, Space 1026


Erica Prince, Vox Populi


Erica Prince, Vox Populi


Jason Varone, Grizzly Grizzly


Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com