www.omkonst.com:
Fokus på Evert Lundquists grafik
Evert Lundquist, Enköpings konsthall, 3/5 - 18/5 2014
Text: Niels Hebert

skriv ut denna text
"Fiskaren" © Evert Lundquist "Flickan på stranden" © Evert Lundquist
I år är det tjugo år sedan Evert Lundquist avled 94 år gammal. 2009 gjorde Moderna Museet en utställning med hans måleri. Nu visas hans grafik på Enköpings konsthall. Det hör till att ett konstnärskap som Evert Lundquists ibland tas fram och begrundas på nytt.

En kolteckning finns med bland grafiken i Enköping, ”Mannen på berget”, som tycks sitta mitt i en tyngdpunkt, nästan nedtryckt i marken, något hopsjunken – av bekvämlighet eller trötthet är svårt att säga. Han tycks vara en frånvarande i världen, kanske en förlupen Goyagestalt som betraktar kriget uppifrån och bråddjupet inom människan, kanske någon som förändras beroende på betraktaren, kanske är det ett jag.

Lundquists inre dramer blir tydligast i det svartvita, och urval och rytm i utställningen fångar dem mycket fint. ”Flickan på stranden” är ett bylte, ilandspolad eller snart ikastad, kanske någon som ser livet som något som drabbat en av slump. Vidöppen och därför sårbar.
     Sällan ser man ett sorgsnare och ensammare skratt än i ”Skrattande man (självporträtt)”. Intill finns en tecknare och en fiskare. Fiskarens ansikte är av det slaget som aldrig tycks tröttna – och tecknaren är lika flitig som Chardins, men saknar denne fattige 1700–talskusins hål på rocken.
     Evert Taube sittande på ”Den Gyldene Freden” är liten och ensam under tunga valv, en metafor för poeten i en bortvänd värld.

Enköpings konsthall

Pålen, yxan och stegen är naknare i det grafiska bladet än i olja. De är välkända Lundquist-motiv. Varför konstnären valde dem kan man ha olika meningar om. Jag tänker att de är inre verktyg: yxan för angrepp och försvar, stegen för att fly över muren och bli fri, och pålen helt enkelt människan i den jord hon satts att vara del av.
    ”Stora armen” är verkligen stor och kraftfull. Näven sluter hårt och mekaniskt runt käppen. Kanske är det ett barn som ser en sådan arm, den vuxne mannens arm som ofrånkomligt hotfull.

Kring dessa utställningens allvarsstråk finns de fångade tusendelssekunderna. ”Leende tös” är i den första insikten, så precis på det första steget i glädjens trappa. Han som är i sus och dus är exakt där då sinnet flyter ut och bort, förtöjningarna lossas och allt är möjligt (inklusive och troligast katastrofen).
     Hans motsats möter vi i ”Manstorso”, där linjer, volymer och skuggor fångar det sällsynta ögonblicket då kroppens och sinnets balans känns helande. Och tyngden hos mannen på berget återkommer i den sovande flickan, som lagt sitt huvud på bordsskivan. Hon inte bara vilar, alla kan se hur tungt hon sover. 

Stockholm 2014-05-13 © Niels Hebert


 


 

 

 


"Mannen på berget", kolteckning
© Evert Lundquist


"Yxa I" (Vä). "Stegen III" (Hö)
© Evert Lundquist


"Pålen" © Evert Lundquist


Enköpings konstförening/Enköpings konsthall | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com