www.omkonst.com:
Att träda in i en skuggvärld
Patrick Nilsson, "Dead Bastards", Galleri Flach, Stockholm, 15/1 – 14/2 2015
Text: Peter Cornell

skriv ut denna text

"Slutare", 2015, torrpastell på papper
65 x 51 cm © Patrick Nilsson

"Dead Bastards", 2015, gouache på papper
53 x 43 cm © Patrick Nilsson

"Slutare", 2015, torrpastell på papper
65 x 51 cm © Patrick Nilsson

Allt underligt är inte konst men all sann konst innehåller något underligt. Konstnären vågar odla sitt eget underliga. Hur var det en lite brydd Torsten Bergmark skrev om Öyvind Fahlström: ”svensk mästare i underlighet.”
      Patrick Nilsson trampar lågmält upp en stig i denna terräng. I Dead Bastards på Galleri Flach visar han, utöver ett antal teckningar och en skulptur, en serie på 79 gouacher i identiska format, de flesta enligt samma schema: 12 fysionomier i profil i svart på vitt, liksom porträtt klippta i en ålderdomlig siluetteknik inskrivna i var sin oregelbundet tecknad cirkel. Och varje huvud är brutalt genomborrat av diverse verktyg: yxa, borr, såg, kofot, mejslar, spikar, sax, spade, lie i oändliga, repetitiva variationer. Det är som illustrationer ur en gammal läkarvetenskaplig atlas – är skadorna resultat av fatala missöden på en arbetsplats eller av ett besinningslöst yttre våld?

"Dead Bastards" (detalj) © Patrick Nilsson

Min reaktion pendlar mellan fascination, lätt illamående och komik – gränsen mellan våld och slapstick är ibland hårfin, som i Helan och Halvan, i gamla cartoons eller i Tarantinos Pulp Fiction och Inglourious Basterds.
     Den svarta gouachen är ett slags tachism vars fläckar påminner både om Rorschachtest och slagskuggor. Skuggbilden går ända tillbaka till Platons grotta och till antika myter om att konsten en gång uppstod ur försök att avbilda en persons slagskugga. Den obsoleta tekniken framkallar ett slags diabolisk illusion och besitter fortfarande en märkvärdig och kuslig magi. Också Kara Walker valde den som ett suggestivt redskap i sina berättelser om våld och övergrepp i det amerikanska slaveriet.

Patrick Nilsson har länge arbetat med våldet som tema, det onda, trista, vardagliga våld som man kan läsa om i dagliga tidningsnotiser eller som utspelades i en obegriplig skala i Auschwitz och som kastar slagskuggor i vårt medvetande. Patrick Nilsson träder in i denna skuggvärld och iakttar den ur ett alldeles eget och förunderligt perspektiv, ett betraktande där konsten kan överskrida kriminologins och socialpsykologins räckvidd.

Stockholm 2015-01-28 © Peter Cornell


 


 

 

 


"Still Life. See you later, devastator", 2015
Jesmonite, olja, 102 x 20 cm © Patrick Nilsson


"Slutare", 2015, torrpastell på papper
65 x 51 cm © Patrick Nilsson

 


Galleri Flach, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com