www.omkonst.com:
Tove Jansson i helfigur
Fredsivrare och småtrollens bästa vän

Tove Jansson, "Lusten att skapa och leva", Millesgården, Lidingö, 22/10 2016 – 22/1 2017
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
Utställningsvy, stora salen © Tove Jansson

Millesgårdens stora Tove Jansson-utställning är naturligtvis en förväntad publiksuccé. Även under vardagar strömmar människor av alla åldrar till. Denna Finlands största barnboksförfattare genom tiderna, som också under hela sitt liv utvecklade ett illustratörskap och en konstnärsbana, har en självklar potential att locka intresserade från vitt skilda områden. Men visst är det Mumintrollens skapare som det stora flertalet är här för att möta.

I den stora salen ges avsevärt utrymme för Tove Janssons konstnärskap; naturstudier, mytiska landskap och ett antal självporträtt fyller väggarna till bredden i det skärmindelade utrymmet. Här berättas en högintressant levnadshistoria, bland annat om den övertygade pacifisten (även under andra världskriget – i Finland!) som redan tidigt utmanade sina landsmäns syn på Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. Tove Jansson bidrog redan från 1929 med illustrationer till satirtidningen Garm och det var där som gränserna tänjdes, i ett Finland med omfattande tyskvänliga strömningar.

Mystiskt landskap, olja, 1930 © Tove Jansson

Men det är knappast Tove Janssons gärning som fri konstnär som skapat det världsomspännande ryktet; hennes landskapsbilder är habila men tämligen traditionella – möjligen med undantag för den märkliga Mystiskt landskap från 1930. Där anas naivistiska drag som senare skulle förfinas och renodlas i Mumindalens domäner.
    Vad gäller självporträtten är de mycket välgjorda men flyttar knappast fram konstens positioner i nämnvärd grad. Intressant kan det ändå vara att jämföra deras relativa förhållanden då de spänner över åtskilliga årtionden. Exempelvis är transformeringen i humaninkännande stor mellan det stolta och lite ungdomskaxiga ansiktsuttrycket i målningen Loboan från 1942 och det självutlämnande porträttet från 1975. I det senare bär Tove Jansson livets samlade plågor och vedermödor som ärrbildningar i sina slitna och rödsvullna anletsdrag.

Loboan, olja, 1942
© Tove Jansson

Självporträtt, olja, 1975
© Tove Jansson

Naturligtvis finner man utställningens kreativt magnetiska medelpunkt i avdelningen med Mumintrollsteckningarna. Det är bland dessa hundratals skisser med kommentarer, halvfärdiga utkast och utsökt utförda tuschteckningar man med kärlek dröjer sig kvar. Denna finurliga klurighet och lakoniska vardagshumor har fascinerat miljontals läsare av de många böckerna om Mumintrollens väl och ve.
    Katastrofen är alltid helt nära, och i de första böckerna är denna dunkelt färgad av krigets realiteter. Böckernas titlar rymmer många gånger ett universum av frågor och möjliga händelseförlopp, som i Farlig midsommar (1954), Kometjakten (1946) eller i debutboken i Muminserien Småtrollen och den stora översvämningen (1945).

Omslag till seriebok, 1989
© Tove Jansson

Omslag till Garm, 1945
© Tove Jansson

Utställningen Lusten att skapa och leva, som producerats av Konstmuseet Ateneum, startar i Millesgården och går sedan under våren 2017 vidare till Göteborgs konstmuseum. Den ger utmärkta inblickar i hela Tove Janssons kreativa (och privata) liv och lär kunna bredda bilden av en av Finlands största berättarpersonligheter.

Stockholm 2016-11-02 © Leif Mattsson


 


 

 

 


Ur serien Mumin på Rivieran, 1955
© Tove Jansson


Skiss till boken Pappan occh havet, 1965
© Tove Jansson


Tove Jansson i sin ateljé, 1940-50
© Foto: Per Olov Jansson


Skiss till boken Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962 © Tove Jansson


Skisser till serien Mumintrollet i vilda västern, 1957 © Tove Jansson

 


Millesgården, Lidingö | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com