www.omkonst.com:
Vattenandens tålamod
Magnus Berg - Galleri Sander, Linköping, 18/3 – 5/4 2017
Text: Lotta Ekfeldt

skriv ut denna text
Blå timme © Magnus Berg © Magnus Berg

Klanger av ljus, mörka kontraster, en pistagegrön solitär och så blåtonerna – allt fångat med en till synes självklar enkelhet. Magnus Bergs måleri kan liknas vid poetisk kalligrafi, en snabb penselskrift där färgens möte med underlaget blir bärande – eller inte. Omtagen kan bli många för att nå önskad perfektion och den högpigmenterade vinylfärgen i balans mellan atmosfärisk transparens av utspritt ljus och motpolens opaka skuggor.

Havet, stranden, klippan och gestalten – Magnus Bergs minimalistiska uppsättning återkommer, här som i tidigare verk, i dramaturgiska anslag till fördolda berättelser; ännu inte utspelade eller glömda och nedsjunkna i vattenvärldens svindlande djup.
     Den ensamma gestalten rör sig som en droppe i havet, runt klippan, vadar mot stranden. Stryker med handen över ytan som i ”Vattenringar”, liksom sökande, tydande. ”Det pratsamma havet berättar”, skriver Gunnar Ekelöf. Men om dessa havets berättelser ska kunna uppfattas krävs rätt läskunnighet eller snarare – rätt uppmärksamhet.

Ensam strand © Magnus Berg

Tanken går till zenbuddhistiska platser för meditation. Som Ryoanjis rektangulära sandhav i Kyoto: stenar utplacerade till synes slumpmässigt, vågformationer i sanden. Meditation över en sten, två stenar, i olika ljus, olika vinklar. Kanske Bergs ”vattenande” förmedlar det tålamod som krävs för att nå insikt, kanske klippan, stenen och strandremsan kan leda tankarna ner i det oceaniska minnets skrymslen. Eller som Magnus Berg själv uttrycker det: ”Penselns väg och blyertsens spår. Ett spår till en öppning i strandrummet”.

Att de flesta målningar är tillkomna på Kretas sydkust, direkt på stranden, berikar förstås associationerna. Men Magnus Berg gör ingen särskild sak av det – den vita marmorn som en sjunken lämning förekommer perifert i något enstaka verk, om nu tankarna går åt det hållet. Nej, vattnets omslutande kraft kan ta form var som helst, tycks Berg mena. Rituellt och renande eller drömskt som i sviten ”Blå timme” där längtans färg genomsyrar allt under några korta minuter innan mörkret lägger sig. Svitens tretton målningar, liksom övriga verk bygger på upprepningens form. Och kanske är det just det repetitiva hos Magnus Berg som skapar den särskilda närvaron.

Linköping 2017-03-22 © Lotta Ekfeldt


 


 

 

 


Blå timme © Magnus Berg


Vattenanden © Magnus Berg


Blå timme © Magnus Berg

 

 


Galleri Sander, Linköping | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com