Landskapen i Viktor Rosdahls utställning framstår som motiv, medel och plats för att gestalta komplexa samband och tidsförlopp. I målningen "Landskap med förvecklingar" tycks tiden sjunka som det gamla skeppet, en detalj av många. Där finns ett gammalt hus vid en väg som slutar i intet. Bomber detonerar och vulkaner får utbrott. Egenartade runda träd finns överallt. En del har lockat till sig människor som tycks skörda något. I fjärran står höghus. Himlen är i uppror.
    Begreppet collage känns ytligt för att beskriva Viktor Rosdahls disparata tidsplan. Det handlar inte om landskapets "historier", utan om hur världen och människors strävan ständigt sjunker ner i äldre lager i ett ofritt, oundvikligt fallande.
    Själva anslaget påminner om Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna", stormaktstidens praktverk med 1600-talets byggnader och landskap. De fåtaliga människorna återges i liten skala för att slott och kyrkor ska se större ut.

Landskap med förvecklingar © Viktor Rosdahl

Historiker brottas idag med trenden att många vill se allt som ett "nu", de nu levandes nu. Viktor Rosdahl ser snarare "förvecklingar" av kognitivt slag – hur begripa den inre världens förhållande till yttervärlden, två verkligheter som i dessa dagar har en tendens att rinna samman i ett virtuellt reality-flöde. Människan kastas mellan att å ena sidan vara obetydlig till sin skala i tid och rum och, å andra sidan, ana underströmmen av nuets allmakt.
     Som korrektiv till "Landskap med förvecklingar" finns "Bergslandskap", ett väldigt berg av svart orubblighet och med smak av klassicism. Snö faller över det svarta. Berget är idén och saknar tid och rum. Även Himalayas orubbliga massiv skildras i två målningar, men i höga färger.
     Något av samma känsla finns i "Vincent" med ett av Vincent van Goghs självporträtt som förlaga. Ansiktet består av och är omstrålat av streck och fläckar i en cirkelrörelse som en hälsning till van Gogh, vars måleri till slut tog intryck av impressionisternas rörliga teknik. Viktor Rosdahl anknyter också gärna till van Goghs dramatiska växtformer och himlar.

Bergslandskap © Viktor Rosdahl

I "Bergslandskap med vilsen demo" breder världen ut sig under barocka moln med korsande stridsflygplan. Där finns en bombad moské, enstaka människor och ett traditionellt demonstrationståg med banderoller. Från höjden sänker sig stora fåglar (gamar?). Uppenbarligen har demonstranterna kommit vilse. Betyder det att demonstrationen är utan betydelse? Att strävanden till förändring är meningslösa i denna värld?
    Det finns också en annan stor målning "Spökdemonstration (Malmö)", ett apokalypsliknande myller av demonstranter med Olof Palme i förgrunden. Närmast dystopisk känns "Omdaning (Berlin)" där ett par gestalter rör sig mellan ruiner i en historiens nollpunkt.

Bollnäs 2017-12-12 © Niels Hebert