Ett drygt tjugotal konstnärer bjuder under två veckor på en promenad och ödmjuk övning i social distansering. Tillsammans har de placerat tjugo verk kring elljusspåret i skogspartiet bakom Kaknästornet. Den närmaste veckans väderprognos kan inte annat än uppmuntra till en promenad i vitsippsbackarna. Nedan finns länk till en pdf med karta.

Konsten, konstlivet och konstnärerna kommer framöver att prövas i en utsträckning som knappt går att ana vidden av. Därför är det trösterikt att se hur goda exempel för att hålla kontakt med sin publik uppstår. ”Nöden är uppfinningarnas moder”, som det lite käcka talesättet lyder. Men samarbeten av olika slag kommer säkert att vara vitala för att upprätthålla intresset för konsten. En tur i vårvädret tillsammans med en god kartläsare till kamrat kan vara ett bra tillfälle att under positiva former fundera över ”vadan och varthän”. Det krävs lite rudimentär kunskap om hur man läser nivåskillnader och förhåller sig till väderstrecken; frossan från skolorienteringen återvänder och minnet av sistaplaceringarna. Men jag lyckades inledningsvis träffa in några ”rätt” genom att rikta uppmärksamheten och finna August Eriksson uppmaning. (I sanningens namn var vi flera tillsammans som på korrekt distans hjälptes åt.)

Fettburen (weave me in your arms) © Ida Idaida

Mötet med skogens naturliga invånare hyllas och respekten för dem som publik visar flera av konstnärerna i verk och installationer. Patrik Qvist bjuder på talgbollar som inte kan göra någon i fjäderdräkt besviken, även Ida Idaidas Fettburen torde kunna skapa livligt intresse även bland dem i päls. Lars Kleen har fixerat en av sina burar och visar i all enkelhet hur ett objekt förändrar karaktär från tillfällighet till konst. Marie-Louise Ekman visar vägen som klottrare med sin teckningsinstallation Tyst vår.
     Titeln från såväl promenad som verk anspelar säkert mer eller mindre på marinbiologen Rachel Carsons, för miljöfrågorna banbrytande verk, Silent Spring från 1963. En alarmklocka som åtminstone fick det goda med sig att användningen av DDT försvann. Om nu historiens mest omskrivna virus är naturens hämnd på en missbrukande civilisation eller inte, så kommer frågorna i stort och smått allt närmre var och en i vardagen.
      Att konstlivet globalt och lokalt kommer att påverkas är inte en särskilt vågad gissning. Ni som minns det tidiga 1990-talets ”oljekris” efter krisen och kriget i Kuwait kommer säkert ihåg hur inte minst privatmarknaden och försäljningen av lös konst rasade. (Då fanns det trots allt inköpande institutioner och konstföreningar som något kunde hejda fallet.) Nya uttryck utvecklades möjligen inte på grund av den, utan även av tidsandan. Ett vitalt konstliv lokalt i alla former måste alltid värnas. Det skapar lisa för själen och hållbara inre resmöjligheter för en god miljö.

Stockholm 2020-04-21 © Susanna Slöör

Karta över konstverken som pdf>>