För dem som inte kunde ta del av Inez Jönssons utställning på Jönköpings Läns Museum under hösten finns nu möjligheten att se delar av den på galleriet Public Service, vid Östermalmstorg i Stockholm. Nyslaget hår stod som titel till den och skapar en kraftfull ingång till Inez Jönssons förtätade känsla för materialet och måleriets ingående beståndsdelar. Duk, tråd, träram, pigment bildar alla varsin galax som hon löser upp och sammanställer till sitt kompakta universum. Densiteten är inte det svarta hålets, men viljan att med minsta möjliga medel skapa tyngd och innehåll är ett signum.
      Man kan känna vibrationer från kollegerna som gick före och drev abstraktionen ut i de tystaste gränsmarkerna. Hur återhållsam kan man vara utan att släppa förankringarna till vad som kan uppfattas som konst.

Maria och Maria Loneliness, 2024, 140 x x90 cm vardera © Inez Jönsson (klicka på bilden för hög upplösning)

Korsformen och leken mellan horisontalen och vertikalen i en rektangulär form är den perfekta spelplanen för den ambitionen och analysen. Inte minst står korset som symbol för människans utsträckning i rummet, så egentligen kan alla objekt som uppstår med och inom ramens omfattning uppfattas som en gest, en hälsning och en inbjudan att möta människan. Däremot inte personen eller konstnären. Man ställs i stället inför predikamentet att vara människa i en relation med ett verk som rentav kräver ett gensvar.
      Inez Jönsson vet precis hur lite som krävs och står stadigt fast som efterföljare i en tradition. Utan att blinka eller tvivla läggs varje spår eller tråd till rätta för att tala på tystast möjliga vis. Den svaga utbuktningen på en grekisk kolonn brukar kallas entasis (inspännande), ett tecken för byggnadens förhållande till gravitationen. Inez Jönsson förstår hur de små avvikelserna skapar den mellanmänskliga epifanin. En svagt lutande horisontal eller linje av fransar antyder tvetydigt hur en yta samtidigt kan vara ett rum endast en ögonblinkning bort.   

Stockholm 2025-02-11 © Susanna Slöör