Monumentalt stora och pyttesmå. Julia Selins målningar på Galleri Thomas Wallner i Malmö växlar perspektiv mellan mikro- och makrokosmos. Mellan livets sjudande tillkomst på jorden och universums gnistrande ljus som vi förnimmer om nätterna. Planeter, stjärnor och gasmoln på ofattbara avstånd speglar sig på vattenytor och gyttriga diken under kvällspromenaden – upplevelsen av det förföriskt sköna är omskakande och gåtfull. De minsta partiklarna, atomer och kvarkar, har all materia gemensamt.
      Något av denna nästan rituella hänförelse formulerar Julia Selin i sina senaste målningar. Med mörkt glödande dukar där oljefärgen, blandad med en transparent gelé, har lagts på skikt efter skikt, jämt och schumrat med trasor, utan penseldrag bara för att på bestämda partier eller punktvis torkas bort eller med ett finger skrapas loss. Detta öppnar för ljuspunkter, för partier som släpper in ett ljus som verkar komma från målningens dolda djup.

Our names dissolved into the universe, 270x196 cm © Julia Selin	It's entropy, said the particles, 44x37 cm © Julia Selin

Ända sedan hon började sin karriär har själva målandets process varit central för Julia Selin. De föreställande inslagen försvann rätt snart efter debuten för drygt tio år sedan, abstraktionen kom att dominera, samtidigt som intryck från naturen gjorde sig påminda.
      Så är det även denna gång. Insekter och nattfjärilar gör sig påminda i mönster som tränger sig fram mot ljuset i de tungt målade målningarna, med emellanåt ceremoniellt ordnade linjestrukturer. De söker balans och symmetri på dukarnas stora ytor, tycks sträva åter och åter efter ett tillstånd av jämvikt bara för att därefter lösas upp. Fjärilsvingarnas mönster möter eldflammornas broderi, trädens utsträckta grenar övergår till ringlande krusningar på en vattenyta. Där speglas stjärnorna utan att skapa stjärntecknens ordning.
       Det naturromantiska inslaget går inte att ta miste på, men det silas genom materialitetens och arbetsprocessens filter.  De mönster och strukturer som skrapas fram i Julia Selins målningar glöder av något väsensartat som ser oss och utvecklas inför våra blickar. Med magisk kraft tycks det locka fram liv samtidigt som det drar oss till mörkret. I ett kretslopp där tillblivelse och undergång hör samman.

Malmö 2025-03-27 © Kristina Maria Mezei