www.omkonst.com:
Tyst teater
Karin Mamma Andersson, Galleri Magnus Karlsson 6/5 – 12/6 2004
Text: Susanna Slöör

Melankolikern besatt enligt Aristoteles en särskild skapande förmåga. Den svarta gallan som styrde humöret lät kanske för balansens skull utövaren drabbas av ett förfinat svårmod. Den svärtan drar som en tyst vind genom Karin Mamma Anderssons utställning.

Klicka på bilden för att se den i större version

"Nordic Pavillion" olja på duk, 110 X 280 cm, 2004 © Karin Mamma Andersson

De långsmala målningarna på Galleri Magnus Karlsson är berättande till sin karaktär. Formaten lockar ögonen att panorera bilderna i sökandet efter händelser. De verkar uppbyggda för att tala till oss och är samtidigt så märkvärdigt tysta. Om där finns en berättelse så överröstas den av stämningar och associationer som snabbt flyter upp till ytan hos betraktaren. Likt tidsmaskiner lockar de exempelvis fram ungrenässansens mästare. Målningen ”Amateur” får Uccellos hårt åtgångna fresk ”Syndafloden” (Chiostro Verde) att hastigt virvla förbi. Den åtföljs av den rytmiska svärtan från de tre stora bataljmålningarna från slaget vid S Romano. Patineringen och slitaget i äldre tiders freskmåleri må vara ett resultat av tidens tand. Den tiden verkar Karin Mamma Andersson vilja skänka sina målningar redan idag. I hennes fall är det duken som likt murbruket reflekterar de tunna färgskikten. Hennes färg tyglas och lämnas att ensam klinga i formerna, ofta utmärkta med blyerts i förväg, likt punsningen med silverstift. Ett måleri som tekniskt lämnar åtminstone de senaste seklerna därhän.

Klicka på bilden för att se den i större version
"Amateur" olja på duk, 110 X 280 cm, 2004 © Karin Mamma Andersson

De olika symboliska fragmenten fogas samman med hjälp av en liknande ”collageaktig” teknik. Den duplicerade paranta trettiotalskvinnan med shinglat hår som sitter sedesamt med händerna i knäet. Vad säger hon tillsammans med panoramat över ”Heimat land” i målningen bredvid och grannen på andra sidan där en hop mörkhyade människor flyr undan beskjutningen av svart sprutfärg? Min gissning är att ingenting särskilt sägs. De kusliga undertonerna behövs för kompositionernas skull.
Karin Mamma Anderssons målningar gestaltar utmärkt utan ett styrande manus. I utställningen återkommer dock hänvisningar till själva visandet. I ”Amateur” pågår någon form av uppvisning. I en annan målning ser vi nackarna på en publik och i en tredje med titeln ”Teater” ser vi möjligen scenen. Slutligen i ”Nordic Pavillon” besöks de venezianska utställningsrummen av ett andeväsen med svart aura svävande på en pall. Kanske att konstnären bearbetar sin egen alltmer växande uppmärksamhet med hjälp av denna tysta teater.

Stockholm 2004-05-12 © Susanna Slöör

Länk till Galleri Magnus Karlsson