www.omkonst.com:
Den definitiva ikonen
Om Frank Auerbachs teckningskonst
Text: Leif Mattsson
Frank Auerbachs teckningskonst står på många sätt helt fristående i förhållande till hans måleri. Den söker sig djupare i personskildringen och är närmast smärtsamt sanningsenlig.
"Head of J.Y.M." kol på papper, 81 x 56 cm, 1986 © Frank Auerbach
Frank Auerbachs linjer är skoningslösa och frätande. De granskar varje form hos den avporträtterade, utan att för den skull bli ytmässigt deskriptiva. Spindelvävstunna linjer kontrasteras mot grova, närmast vulgära kolstreck. En del linjer beskriver yta, blir platta och rytmiskt betecknande. Andra skapar ett bråddjup in mot modellens centrum, som om det rörde sig om skulptur och inte teckning. Ytterligare andra är korta och distinkta som violinistens pizzicatotoner. Samtidigt som hinnorna av impregnerat koldamm täcker papperet. Och så denna ständiga omtagning, detta suddande, detta refuserande - i all oändlighet. Auerbachs teckningar tycks aldrig bli färdiga. Snart är han där igen och stryker ut kolet och skrapar tills papperet går sönder och endast en sörja återstår av det nyss nästan avslutade porträttet.
"Jake - Profile" blyerts på papper, 76 x 57 cm, 1996 © Frank Auerbach
I de tidigare teckningarna kunde resultatet ibland påminna om Alberto Giacomettis porträtt, med en vibrerande men solkig gråskala. Man kunde även spåra drag av Francis Bacons frenetiska penselföring och skruvade expression. Bacon var för övrigt en vän och kollega, verksam i samma konstnärsgruppering ”School of London”, där också Lucian Freud, R.B. Kitaj och Leon Kossoff ingick. Vad denna löst fogade gruppering egentligen betydde för Auerbach är dock svårt att avgöra, annat än som en plattform för utställningsverksamhet. Förmodligen tog han ändå intryck av vännernas mycket skilda uttryckssätt och kanske främst då Bacon och Kossoff vars måleri redan tidigt utvecklats mot ett subjektivt känsloläge med stark figuration. En än större inspirationskälla tycks dock det klassiska måleriet ha varit. Auerbach har återkommande arbetat med fria parafraser på verk av bland andra Rubens, Constable och Velázquez.
Med tiden har Auerbachs tecknande fått en kortare ansats och blivit mer rastlöst. Han kastar sig numera in arbetet som om tiden vore utmätt och strecken blir närmast maniska. De omsluter den avporträtterade som med taggtråd. Hypnotiskt och i eviga cirkelrörelser tvingar de volymerna att tala. Att teckna så cykliskt kan sägas likna barnets primitivt geniala sätt att beskriva omvärlden - ett klotter med ständiga förflyttningar, omtagningar och rockader. Det som fascinerar är att det är så framgångsrikt, vida överlägset fotografiets momentana ytlighet. I teckningen ser man inte bara den porträtterade, man ser även porträttören. Tekniken innefattar alltså ett dubbelriktat seende. I Auerbachs fall även ett seende bortom modellen, mot den tomma väggen bortanför. Den ytliga porträttlikhet som stundtals ändå uppstår är knappast avsedd. Auerbach tycks istället vilja gräva sig genom papperets skyddande membran, till ett slags urbild. In till den grå vibrerande massan där figurationen är så kompakt att den inrymmer alla tänkbara bilder, sammansmälta till en – till den ultimata ikonen.
Stockholm 2004-06-21 © Leif Mattsson
Kort om Frank Auerbach: Född 1931 i Berlin. Verksam i London sedan 1939, då han som åttaåring flydde från det annalkande kriget i Tyskland. Haft ett flertal utställningar bl.a. på National Gallery och Tate Modern, båda i London.
Tillbaka till startsidan för omkonst
|
|
|
