Bröderna Chapman skapar ett slags postproduktiv konst där man egentligen inte strävar efter att skapa något nytt, utan använder sig av förlagor och referenser. I en postproduktiv konst bearbetar man inte ursprungliga råmaterial. Man utgår istället ifrån redan existerande kulturella ting: foton, filmsnuttar, låtar, texter, kläder, loggor och olika konsumtionsprylar – detaljer helt enkelt. En annan skillnad är att man inte ägnar sig åt att passivt konsumera färdiga kulturprodukter, utan agendan går ut på att personalisera i syfte att både överta och förändra de saker som står till vårt förfogande. Bröderna Chapmans utställning ska ses som en stor verktygslåda av referenser, här finns ett slags formförråd, ett öppet scenario där man gör bruk av allt och detta för andra syften än dem som bestämts av upphovsmän, företag, producenter, makthavare.

Problemet är brödernas engelska humor med drag av buskiskaraktär. I förlängningen försvårar den mer än förenklar, tröskeln är låg men eftersmaken kort.
Visst går tankarna också till bröderna Gilbert & George men där de sistnämnda mest andas 80-tal och doftar lätt försupet gin och tonic, är bröderna Chapman mer förfinade och väldigt bevandrade i sina konsthistoriska och populärkulturella referenser. Ett exempel är verket "Great Deeds against the Dead" som är en appropriering på Francisco de Goyas etsningar "Krigets fasor" genom små burleska, lite smått frånstötande plastfigurer. Här finns skönhet och bedrövelse om vartannat. Serien "Disasters of War" ger exempel på krigets totala vansinne med vattenfärg och drastiska infallsvinklar.

Deras verk betraktas ofta som provocerande och balanserar hela tiden på gränsen till gängse moral. I Sverige känns det dock som man mest slår i tomma luften. Diskussionsämnen som porr, våld, terror, kommersialism är oerhört viktiga och angelägna i vår tid, men det är angreppssättet jag värjer mig emot. Det blir helt enkelt lite för platt och möjligtvis är de också lite för smarta för sin egen skull. Den omedelbara värmen i form av ett hastigt leende på läpparna finns där, men sedan slokar deras miniatyrvärld. I moralkonservativa länder kan jag mycket väl se framför mig en irriterande massa och förfasande artiklar, men frågan är om denna reklamestetik får oss att brusa upp och stanna upp, tänka till och ta ett steg vidare. Nej, tror faktiskt inte det, men underhållande är det. Ta en titt på "Token Pole" med sin förvridna figur som med enkelhet för tankarna till kloning och vår tids experimenterande med DNA teknik. Även verket " Hund med hand" där en hund har en människohand istället för en tass får en att tänka på ett DNA missfoster.

Det är en sådan konst som egentligen bäst fungerar i magasin som Dazed & Confused, The Face eller svenska Bon – verk som mår bäst av sin tvådimensionalitet men som ute i den riktiga världen förblir en slags distanserad cirkuskonst med mer ironiska inslag än satiriska. Som sagt, man klappar hjärtligt händerna över alla skickliga cirkuskonster men sedan, vad händer sedan? Man går hem och tänker inte så mycket mer på bröderna Chapman – om man nu inte har bestämt sig för att skriva om utställningen…

Jag är därmed tveksam och kluven till vad jag egentligen tycker om utställningen "Äktenskapet mellan förnuft och elände". Däremot vågar jag påstå att vi kommer att få se mer av sådana utställningar framöver. Den postproduktiva konsten är här för att stanna, det är en del av den estetiska trendväxling som konsten och kulturen står inför.

I en tid med globalisering på alla nivåer och ekonomiska abstraktioner som egentligen medverkar till att göra tillvaron flyktig och hastig, så reaktiverar konstnärer som bröderna Chapman former genom att bebo dem, man parasiterar och gör intrång i strukturer och modeller. Konsten blir ett öppet berättande utrymme istället för en envägs narrativ produktionslinje. Även om jag låter mer kritisk än tillfredsställd så är det ändå en sevärd utställning, inte minst för att det är konstutställning i tiden. Dunkers Kulturhus har än en gång visat framfötterna och att de i allra högsta grad är att räkna med i konkurrensen med andra stora konstinstitutioner i öresundsregionen.

Malmö 2004-09-27 © Nicolas Hansson

"Token Pole" 1997, Fibreglass, resin and paint
© Jake and Dinos Chapman.
Courtesy Jay Jopling/White Cube (London)

"Disasters of War" 2001, Portfolio of eighty three hand coloured etchings with watercolour
Each: 24.5 x 34.5 cm
© Jake and Dinos Chapman.
Courtesy Jay Jopling/White Cube (London)

"Disasters of War" 2001, Portfolio of eighty three hand coloured etchings with watercolour
Each: 24.5 x 34.5 cm
© Jake and Dinos Chapman.
Courtesy Jay Jopling/White Cube (London)

Länk till Dunkers Kulturhus

Tillbaka till startsidan för Omkonst