I en berättad historia ingår åtminstone ett visst försök till gestaltning. Det betyder att man som berättare, fotograf eller konstnär måste transformera det sedda eller upplevda till en "förhöjd" konklusion. I det ögonblick detta görs antar berättelsen sin personlighet och färgas av en människas avsikt – gestaltningen inträder. Detta är, som jag ser det, i sin skenbara enkelhet, kärnan till all form av konst.

När Magasin 3 nu presenterar den amerikanske fotografen Philip-Lorca diCorcia framstår utställningen närmast som en illustration till ovanstående tes. Med tre diametralt olika fotografiska sviter tydliggörs både gestaltandet och bristen därpå. I sviten "Heads" hamnar diCorcia i en märklig stämning av skenbar empati. Bilderna som är tagna utan den avporträtterades vetskap och därför visar denne med ett inåtvänt ansiktsuttryck, kan vid ett första påseende misstas för ett gestaltande. Inget kan vara längre från sanningen. Detta är en serie ytliga bilder där tillfälligheten spelar diCorcia i händerna, så att han verkar djupsinnig eller medkännande. Dessutom bidrar den höga skärpan till kyligheten och ger oss en påminnelse om diCorcias bakgrund som modefotograf.

I den stora sviten "A Storybook Life" ändrar dock diCorcia karaktär och förmedlar en stark sensibilitet. I dessa sjuttiosex fotografier porträtteras den amerikanska förorten med ett mycket empatiskt fotoöga. Ett antal historier berättas i små, kraftfulla bilder som myllrar av händelser och detaljer. DiCorcia demonstrerar här sin känsla för komposition, men även en närhet till det dokumentära fotografiet. Bilderna har också en större komplexitet än i "Heads". De fylls med personligheter - inte "fotomodeller". I vissa fall kan de påminna om Diane Arbus verk vad gäller intresset för "det icke-officiella USA" och stundtals också om svensken Anders Petersen och hans skildringar av psykiskt labila människor.

Det är således inte någon entydig estetik som diCorcia exponerar på Magasin 3. I den tredje sviten, "Two Hours" från Havanna, visar han återigen en tveksam inställning till gestaltandet och låter bilderna "låtsas" berätta någonting. Men detta är redan genomfört på ett mycket intressantare sätt av Cindy Sherman, i hennes bilder från uppdiktade filmer. DiCorcia når här inte upp till hennes nivå och det är egentligen endast i en av de tre sviterna på utställningen som han lever upp till den betydelsefullhet han tillskrivs inom samtida fotografi.

Stockholm 2004-09-27 © Leif Mattsson

"Head #01" 2000, 122 x 152,5 cm © Philip-Lorca diCorcia. Courtesy Galerie Almine Rech, Paris


"DeBruce" 1999, 40,5 x 51 cm © Philip-Lorca diCorcia. Courtesy Pace/MacGill, New York

"Havana" 1999, 81 x 115 cm © Philip-Lorca diCorcia. Courtesy Pace/MacGill, New York

Länk till Magasin 3 | Till startsidan för Omkonst