Omkonst - Carin Ellberg, Andréhn-Schiptjenko

www.omkonst.com: Den öppna slutenheten Carin Ellberg, Andréhn-Schiptjenko 26/8 - 2/10 2004 Text: Leif Mattsson Rödheten omfamnar besökaren vid inträdandet till Carin Ellbergs utställning på Andréhn-Schiptjenko. En rödhet som både utmanar och förför i interaktion med det berättande linjespelet. "Rinnande träd i olika områden " (detalj) olja, 175 x 1290 cm, 2003-04 © Carin Ellberg Man måste börja någonstans. Kanske som Ellberg (f.1959) med ett färganslag i rött och gult och varmgrönt. Då kan det röda få vara blod som rinner ut ur husen. Eller bara en färgmassa som hämtat sin förklaring ur en målerisk nödvändighet. Det gröna får vara det som växer och ännu inte tappat sin aptit på livet. Det gula kan vara den flödande marken eller det obeskrivbara ljuset som sluter sig omkring, likt en osynlig moder. Huset kan vara ditt eller mitt eller Ellbergs. Kanske ett hus som setts med insidan av ögonen. Ansiktet som förvridits i en lustfylld grimas kan vara ditt eget, eller någons som du aldrig träffat men ändå tyckt dig känna igen. Ljuskäglorna som omsluter luften får bli värmande bubblor i det ändlösa förortslandskapet och kameler samt mönster från nylonstrumpor får bilda motsträviga veton i den förtunnade atmosfären. "Rinnande träd i olika områden " (beskuren) olja, 175 x 1290 cm, 2003-04 © Carin Ellberg Så gör Ellberg. Hon börjar med ett infall. Lägger så till nästa och nästa tills ett myller av bildanekdoter fyller de asymmetriska ytorna. Yttre påverkan, bland annat från radions nyhetssändningar fyller bilderna med associationskedjor vilka skapar branta uppförsbackar och utförslöpor. Spretiga, nästan tafatta linjer krockar med rätvinkliga husrektanglar. Färgytor skär in och smetar ned varandra i sin flödande berättariver. Ornamenten slingrar sig maniskt runt sitt centrum tills de slutna ytorna åter öppnar sig för betraktarens inre ögon. Man måste sluta någonstans. Kanske som Ellberg med att kapa duken, klippa tråden, låta historien upphöra och säga adjö… Stockholm 2004-09-02 © Leif Mattsson Länk till Andrén-Schiptjenko \| Tillbaka till startsidan för omkonst