Det är svärtan i Gun Ferlings (f.1958) bilder som griper tag; den obönhörligt djupa och samtidigt så ytbeskrivande svärtan. Ur detta mörker stiger flickorna fram, "Ingens flickor", som från ett barndomsminne. Svärtan färgar också deras ansikten, anletsdragen tunnas ut och en frånvänd mask tar ansiktets plats. Oftast bär flickorna sin ensamhet i famnen, lite tafatta och osäkra. De prövar vilket ben de skall stå på, men stannar upp i ett mellanläge, innan de funnit den vuxnes säkra pose. I något enstaka fall dyker ytterligare en person eller kanske en hund upp. Då kan de kontaktsökande armarna forma sig till en blyg omfamning.

Med utställningens titel "Ingens flickor" som ledtråd blir referenserna lite klarare. I Staffan Hallströms "Ingens hundar" skildras de utstötta gatuhundarna utan någon som helst sentimentalitet. Gun Ferlings bilder har inte heller plats för sentimentaliteten, men flickorna verkar snarast utstötta på det mentala planet. I deras ensamgjorda världar återspeglas en inåtvänd sorgsenhet som skiljer hennes flickor från exempelvis Lena Cronqvists. Någon barndomsvärld i egentlig mening är det heller inte frågan om. Ferlings bilder tycks snarast utspela sig i vuxenvärlden, men med barnets svärtade minnen som kontrasterande bakgrund.

Stockholm 2004-12-02 © Leif Mattsson

"Dallas nära" akryl, 134 x 90 cm © Gun Ferling

Galleri Anders Lundmark | Omkonsts startsida