www.omkonst.com:
Måleriet som tillstånd
Rolf Hanson på Galerie Aronowitsch, 31/1 - 28/2 2004
Text: Susanna Slöör

”Jag målar för människorna, men jag tänker inte åt dem.” Citatet är hämtat ur Lars-Göran Oredssons presentation av Rolf Hanson i serien Svensk Nutidskonst (Förlaget Sören Fogtdal). På Galerie Aronowitsch visar konstnären en serie målningar som kan liknas vid tillstånd.

"o.p.p." olja på pannå, 210 X 185 cm, 2003 © Rolf Hanson

Rolf Hansons ovilja mot att tänka åt oss beror möjligen på att han liksom många andra målare fascineras av att uttrycka sig utanför tiden och utan hjälp av ordnade ord. Tiden är till sin form linjär och tankens form klädd i ord liknar tidens. Måleriets form däremot är samtidig, det finns inget naturligt före och efter i bilden som hjälper oss att ordna den. Bilden kan visserligen innehålla en rörelse, men den pågår som en evighetslång och oavbruten slinga. Vi får ingen berättelse med tydlig början och slut. Det skapar en frihet inför den frysta bilden som få andra medier kan erbjuda både avsändaren och mottagaren. Konstnären binds inte av tiden och inte betraktaren heller, vi kan dessutom i varje stund med blicken snabbt välja att vara i det tillstånd som målningen väcker hos oss. Ett tillstånd som visserligen kan ge oss impulser att tänka i följder av ord.

I de nya målningarna som Rolf Hanson visar har de figurativa inslagen i form av huvuden, hus och trappor från 1990-talet trätt tillbaka. Möjligen kan ett fönsters spröjsverk urskiljas som den stomme kring vilket måleriet utbreder sig. De ljusrymder som de landskapsliknande bilderna släppt in i Rolf Hansons måleri finns dock kvar. Men nu har dessa givits en mer självständig roll. Färg som materia börjar ge vika för färg som ljus. Ett förhållningssätt som många målare arbetar med idag. Det är kanske inte så märkligt mot bakgrund av vår alltmer utvecklade vana att umgås med ljusfyllda färger på TV:n, datorskärmen, och i det digitala fotografiet eller den projicerade videon. I den nedskalade reproduktionen av målningen ovan förtas effekten av spelet mellan oskärpa och en anad figuration, som gör att man inte riktigt kan låsa blicken och tolkningen. Inför originalet förblir man fritt hängande i ett tillstånd av möjligheter. Rolf Hansons sammansatta färgackord i kombination med hans förmåga att bygga färg med penselskriften finns som vanligt där.

Stockholm 2004-02-02 © Susanna Slöör