www.omkonst.com:
En kör av varmkall växelsång
Charlotte Hellstadius, Galleri Svenska Bilder 15/1– 3/2 2004
Text: Susanna Slöör

Charlotte Hellstadius måleri ger vid första anblicken ifrån sig en dov vibrerande sång av lågt klingande och tätt sammanfogade gråtoner. Efter ett tag växer klangen till ett högt sjungande färgackord som med överraskande kolorit lever kvar i ögat.

"Blått hus" olja på duk © Charlotte Hellstadius

Hennes dimmor av färg smeker fram de sammansatta motiven. Bildbyggandet utgår från husformer, exteriörer och interiörer, men låser inte blicken för andra tolkningar. Abstraktionen drivs i många fall långt och låter bildens delar verka självständigt på ett annat mer nonfigurativt plan. Man kan som betraktare starta berättelsen från dessa olika utgångspunkter, växla mellan olika sätt att framkalla bilden som ett landskap eller en formsång. Hon kontrasterar i flera av målningarna ett mödosamt registrerande av detaljer, exempelvis av fasaden på gasklockan vid Värtahamnen i Stockholm, med fritt skrivande penselföring, där själva gesten ges den större rollen. Detaljerna pendlar också mellan att låta sig uppfattas som arkitektens flitiga anvisningar till ren mönsterverkan.

"Rum med rutigt golv " olja på duk © Charlotte Hellstadius

Det för en målare lite nöjeslystna härledandet av färgpigment och andra målartekniska lösningar sätts på prov inför Charlotte Hellstadius väl genomarbetade och sofistikerade färgbehandling. Färgnamnen kollapsar på tungan och man tvingas erkänna nederlag på nederlag. Varje enskild nyans lyser av den sammansatta praktens rikedom. Varje vithet vibrerar av isättningar och inför vissa av hennes gäckande grönheter står man stammande av obestämdhet: varm? kall? varmkall! kallvarm? varmvarmkall! kallvarmkall?? De rika svärtornas laserande verkan får tanken att flyga till en av renässansens färgmystiker, Andrea del Sarto. Hos honom sveptes bilden in i sotiga hinnor, som möjligen var avsiktliga eller en effekt av materialets nyckfullhet. Hos Hellstadius utgör de mörkare lasurerna en viktig del av lyriken. Men även hos grånaderna och vitorna sjunger kören av varmkalla växande och avtagande toner i harmoni med ögats efterbilder och anpassningsbara färguppfattning.

Stockholm 2004-01-19 © Susanna Slöör

Länk till Galleri Svenska Bilder