www.omkonst.com:
Linjen närmast hjärtat
"I linje - svensk teckning under hundra år"
Liljevalchs konsthall, 3/4 - 16/5 2004
Text: Leif Mattsson

Liljevalchs presenterar just nu en generös sammanställning över svensk teckningskonst under hundra år. En utställning som söker återupprätta teckningens självklara plats i det offentliga konstrummet.

"Självporträtt" krita, Siri Derkert © Moderna Museet, Stockholm

Teckningens möjlighet att fånga hjärnans blixtsnabba tankar är unik bland de konstnärliga medierna. På sekunder kan komplexa tankekedjor överföras till papperet. Något som skulle ta minuter eller timmar att beskriva med ord. Ett tränat tecknaröga ger oss möjlighet att se ett djupare sammanhang mellan formerna i det tredimensionella rummet och koda om dem till en tvådimensionell utformning. Detta kan ske simultant med observationen, stundtals helt utan ”medveten” påverkan. Tecknandet blir en direkt förlängning av vår tankeverksamhet, ett sätt att se och förstå, ofta helt utan begränsande konstdekret. Teckningen är därför vår kanske viktigaste och mest genuina uttrycksform, vare sig vi har konstnärliga ambitioner eller inte. Ändå har den ofta stått i strykklass i utställningssammanhang, trots dess position närmast hjärtat hos konstnärerna själva.

"Teckning" kol och olja på båda sidorna av akrylglas © Jarl Ingvarsson

På Liljevalchs konsthall önskar man ändra på detta. Där presenteras nu en mycket generös sammanställning över svensk teckningskonst under hundra år. Ett drygt fyrtiotal tecknare fyller rummen i den mycket omväxlande och rytmiska hängningen. Här återfinns klassiker som Hill och Josephson, över modernister som Rodhe och Lindell, till dagens tecknargeneration med Jarl Ingvarsson, Helene Billgren och Karin Wikström som exempel. Sällan ser man så mycken chosefri konstnärlig ”grundforskning” koncentrerad till ett sammanhang. Frigörande att se är de spretande rastlösa strecken i Helene Billgrens tapetmönster, de blonda sensuella linjerna i Bror Hjorths lejonteckningar, liksom Siri Derkerts skoningslösa porträttbilder. Att i ett rum återse Lena Svedbergs undergroundteckningar från ”Pusstiden”, för att i ett annat mötas av Viking Eggelings ”Diagonalsymfonien” är en omtumlande och skön upplevelse. över huvud taget är utställningen ett strålande exempel på hur rikt och mångfacetterat svenskt konstnärsliv är om man har kunskapen och förmågan att sammanfatta den på det sätt som Liljevalchs konsthall här gjort.

"Lejon" blyerts, 1950-tal, Bjor Hjorth © Bror Hjorths hus

Stockholm 2004-04-06 © Leif Mattsson

Länk till Liljevalchs Konsthall

Tillbaka till startsidan för omkonst