Det finns något undflyende i Oskar Korsárs (f.1977) teckningar. Något som vid ett första betraktande tycks enkelt och okomplicerat, men som gradvis byter skepnad. Motivens betydelsebeskrivande gräns förflyttas i omgångar och en krypande osäkerhetskänsla infinner sig. Vad står figurerna för? Är deras förvrängda fysionomier och plastiska variationer av symbolisk art eller leker Korsár bara med vår normativa föreställningsvärld? Till viss del kan Korsárs karaktärer synas påverkade av serieteckningens värld, befriade från anatomins bojor. Men vissa referenser finns även till den belgiske konstnären James Ensor ( 1860-1949), vars ordinära rekvisita bestod av karnevalsmasker, dödskallar och skelett.

Nu är det enbart i några få fall som Korsár använder sig av skelett och vanitassymboler. I flertalet teckningar återfinns istället en flickgestalt med trollikt förstorade öron och en påtagligt maskulin näsa. Är detta ett kvinnligt alter ego? Eller ett alias som likt berättarjaget placerar sig själv i händelsernas centrum? Denna person ställs mot ett myller av föremål som framträder först vid närmare studium. Det är små figuriner, leksaksmonster, dockor och andra ting som tycks hämtade från barnkammarens värld. Lätt malplacerade för de en ojämn kamp mot huvudpersonerna. Ändå är det genom dessa små konfrontationer som teckningarna fångar betraktaren i ett roat sökande och igenkännandets njutning.

Korsár återbrukar framgångsrikt en klassisk berättarteknik både vad gäller innehåll och utförande. I de minutiöst bearbetade teckningarna blir varje litet tuschstreck delaktigt i gråskalans mjukt rastrerade förtoning. Blicken inbjuds till en vandring över de valörrika ytorna, där det ofta knakar i brytningen mellan formerna. Men allt hålls ändå samman genom den konsekvent stackatoliknande linjeföringen. Även omtagningarnas restprodukter blir till en naturlig del, som när en arm förflyttats och kvarvarande streck skapar en tydlig känsla av rörelse. Korsár tycks ha en balanserande kontroll över bildernas strävhet vilken ger honom friheten att stundtals hänge sig åt omsorgens sötma.

Stockholm 2004-11-05 © Leif Mattsson

"Klöverknekt, konstnär i arbete " (detalj)
© Oskar Korsár

"Pianist" © Oskar Korsár

ALP galleri Peter Bergman

Startsidan för Omkonst